Julstök, mycket stök

Hemma går ni förmodligen in på ICA och köper pepparkaksdeg, bakar med barnen och myser. Vi fick ångest och totalt pepparkaksinpyrd lägenhet:




Måndag: "Det skulle vara kul att baka pepparkakor!"

Tisdag: "Vad är det i pepparkaksdeg egentligen? Sirap? Sirap finns inte här, vad är det? *googlar* Sirap = Inverterat socker. Eh...introverterat, invaderat...vad?

Onsdag: Max fixar sirap av ambassadören.

Torsdag: "Vänta här, mald nejlika, det finns inte."
Vi köper då flera påsar hel nejlika, pillar bort det lilla fröhuset från säkert en miljon nejlikor, krossar, tar bort skaldelar, sedan maler i en mortel (tidsåtgång: Massor)

Fredag: "Nämen, skall vi inte göra den där degen någongång?" Degen blir klar sent omsider när barnen redan somnat.

Lördag: Vi gör några stycken, hinner inte mer. Samuel hamrar lite på degen, att kavla är trist, men bestämmer sig sen för att diska är roligare... Julia skriker. Vi har bråttom till ett Lucia-kalas. Köket lämnas i ett kaos.

Söndag: "A men nu måste vi baka pepparkakor!" Samuel behöver gå på toa, Julia ammas och vi bränner en plåt och brandalarmet går igång. Nu flera timmar senare ligger pepparkaksdoften fortfarande kvar som skavande plåster i näsborrarna. Frågade Max och han ville ha te och en pepparkaka, svaret blev ett kort: "Nej, tack!"...

Söndag kväll: "Nu MÅSTE vi städa köket!" "Åh, f-n..."

Annars är allt bra! Julia växer och växer. Konstaterade just att nu har hon samma kläder som Samuel hade när han var 5 månader! Här är Julia dressed-up i mina gamla 70-tals kläder samt ett par nya rosa skor som vi fick av Christian och Nadja (tack!). Men ack så det skär sig mot hennes röda hår...

Redan december!

Attans, hann inte skriva mer i november, annars hade jag så gärna velat använda rubriken
"Sent i november" (Tove Jansson) - är det inte en vacker titel på en bok så säg.

Men, nu är det december! I helgen har vi varit på inflyttningsfest och även hunnit med att fira advent med lussebullar, glögg och pepparkakor. Stort tack till Annika, Steffen och Fred som lyckats ta med alla ingredienser till Ukraina för att ordna ett riktigt adventsfirande!

Vi har också tagit fram julsakerna. *LÖGN*
Okej då, kartongen med julsakerna står framme. Oöppnad.

Veckans Samuel har sagt: Vaknade på morgonen och behövde gå på toa. Samuel springer in först, fäller upp locket och säger mycket älskvärt: "Varsågod mamma!" Jo, man tackar...

Idag är Julia en månad! Hon är mest nöjd och sover numer ganska bra på nätterna. Hon äter och äter och väger nu nästan fyra kilo! Julia säger inte så mycket än men hon har mycket ljud för sig. Lite roligt är att hon har ett speciellt "Nu-blev-jag-nöjd"-ljud då hon grymtar lite. Oftast är det när vi byter blöja då hon avskyr att vara obytt. Kan lugnt påstå att klimathotet kommer från Ukraina, närmare bestämt från vår gata, från vår lägenhet, från vår familj som har genererat ett blöjberg större än Kebnekaise...

Här en bild från en lunchkonsert som jag var på. Mycket bra var det! Bravo!

Åsså en bild på lillasyster...

Kvarnarna mal långsamt på den ukrainska stäppen... Julia har ingen egen blogg än - hon stjäl lite tid här så länge.

Har inga riktigt bra bilder just nu, men skall försöka fota lite mer. Här ser ni henne dock i en mycket klädsam dress skickat från Finland (tack, tack!).

Det är inte så ofta de små blå är öppna på dagtid men desto mer viftar ögonfransarna, armarna och benen nattetid... Vi väntar (hoppas) på att det snart skall vända. Annars är hon en mönsterbebis - hon har varit med oss i 19 dagar nu, och skrikit sammanlagt tjugo minuter...

Samuel är väldigt snäll med Julia och frågar ofta efter henne när han kommer hem från parken och klappar henne gärna ömt på de röda (?!) små fjunen på huvudet, men visst finns det något skeptiskt i blicken ibland...mest när mamma ammar. Då tycker Samuel att mamma skall "stänga för". Kanske är han en pryd gosse...

Tre S - Storebror, Snopp och Snippa

Samuel är en glad storebror. Kanske beror det på att farmor har varit här och lekt och att Max just nu är pappaledig. Vi får se hur det blir sedan när vardagen kryper på. Men just nu är han idel solsken och vi leker roliga lekar. Just nu gillar han att vi sjunger Prästens lilla kråka och ramlar på golvet. Han minns det sedan midsommar då vi var hos Henrik och Stina och dansade runt "majskolven".

Måste rätta mitt tidigare inlägg. Samuel har nog inte greppat det där med kön riktigt. Häromdagen så sa han att "Julia är en tjej, hon har en snippa men när han blir stor, då får Julia en snopp!" Nja, det funkar nog inte riktigt så...

Och när han satt och ritade med Max så ritade han en robot och sa att den hade "Ett ben, en snippa och två hjul..."

Eller uttryckt med ett av Samuels favoritord numera: Wow!

Tiden går fort

Hjälp, det har redan gått en vecka sen Samuel blev storebror!

Julia sover och äter mest och Samuel tycker om att hålla i henne och klappa henne på huvudet (alltid med kommentaren "Han är ganska mjuk..."). Samuel själv är förkyld och hostar.

Idag sa Samuel något roligt. Han sa att "Pojken heter Julia, men vad bebisen heter, det kommer jag inte ihåg!" Jag har ingen aning om vad han menade med det?! Det kan även verka som om Samuel är lite könsförvirrad men faktum är att jag tror mest att han blandar ihop personliga pronomen (och substantiv). Inte så lätt när man är bara 2 1/2.

Snart så måste Julia få en egen blogg, skall fundera på hur det skall gå till. Nu skall vi ut på promenad!

Storebror Samuel

Ja, då är Samuel storebror! När han hade fått veta av nannyn (vi var ju på sjukhuset) att han hade fått en liten syster så hade han sagt (på ryska):

Jaså?! Han är snäll. Han gråter inte!

Nä, just det. Lilla Julia, nu fem dagar gammal, är faktiskt väldigt snäll och gråter sällan - just nu i alla fall. Hon sover mest.

Samuel är en mycket snäll storebror och vill gärna hålla henne. Och igår kväll så sa han "Godnatt mamma, godnatt pappa, godnatt Julia och godnatt farmor. Tack för idag"! (Farmor Lena är här, hon kom samma dag som Julia).

Men idag har det varit lite känslostormar inom Samuel. Inte nog med att han har gått och blivit förkyld, han har förmodligen också insett att han har gått och blivit storebror , med allt vad det innebär...

Nytillskott!

Lördag morgon den första november 2008, vid 07-tiden, dök lilla Julia upp hos oss.

Allt är bra, och hon vägde 3,2 Kg och var 52 cm.

Mer information kommer!

Konsten att argumentera

Samuel går numer en gång i veckan på gymnastiklektion. Det är typ kommunal verksamhet med lite resurser men det är helt fantastiskt bra. Av det lilla de har så skapar de något roligt för barnen. Samuel är redan en hejare på att använda rockring (?!) och kan nästan göra kullerbyttor själv.

Utöver att han är mycket aktiv på gymnastiken (den som springer mest) så har han även börjat att testa gränser. Han gör en sak som han vet att inte får först en gång, väntar på reaktion och sen gör han det en gång till bara för att se vad som händer. Idag t ex har han hällt ut vatten på golvet och sprungit och tänt och släckt lampan hundra gånger tills man blir alldeles tokig. Men ofta frågar han faktiskt innan han gör något, men struntar liksom i svaret... Hm, nåja, vi tror att det är något gott som kommer ur det så det är bara att härda ut. Faktum är att vi redan har kommit en bit på väg (hoppas jag).

Idag när vi åt lunch så stod hans mjölkglas och mitt tomma vattenglas framför honom på bordet. Samuel frågar om han får hälla över mjölk i mitt glas, och i bara farten svarar jag så klart nej. Då funderar han stund och säger sedan med övertygande argumentation att "Men mamma, du har ju inget i ditt glas. Vill du ha?" Efter prov på sådan diskussionstalang så var jag ju bara tvungen att svara "Ja, tack!"

Slips och söndagsstek

Idag är det söndag och Samuel ville ha sin slips och skjorta på sig. Men det tyckte vi var lite väl, så det blev en kompromiss: skjorta och tröja. Samuel tyckte själv att det blev ganska bra när han granskade resultatet i spegeln.

Samuel föreslog sen att vi skulle gå till pappas jobb men även det lyckades vi avstyra. Det blev en lunch på stan istället. Dock ingen söndagsstek, utan sallad. Men han hade faktiskt ätit pannkaka med äpple i parken innan så att ni inte tror att han bara får sallad stackaren.

Till kvällen har han också haft kalsonger på sig (vi pottränar)och han var även då tvungen att stå framför spegeln och kolla. Han konstaterade nöjt att det var fina kalsonger - precis som pappa har.

Nja, Max har inga bilar på sina.

Hur ett barn blir till

Dagens bild har inget med dagens bloggande att göra, men ville ändå visa hur det gick till när Samuel fick träffa en riktig kung och en riktig drottning.

Så till veckans "Samuel sa...":

Vi låg och vilade och Samuel pratade om att mormor och morfar bor i Västerås och farmor bor i Uppsala och vi bor i Kiev. Mmmm, sa jag och berättade att innan Samuel fanns så bodde jag i Västerås och pappa i Uppsala och sen träffades vi och sen "så kom du Samuel!". Då funderade Samuel en stund, skiner sedan upp och utbrister: "Ja, tassandes!"

Hm, nåja, vad jag minns så kom han väl inte ut tassandes direkt men, okej på ett ungefär då...

Tuff kulturkritiker

Puh, stressen med statsbesöket är över (väntar fortfarande på bilderna) och det har varit ett par dagar med fint väder. Vi är ute i parken så mycket som vi bara kan - förutom igår när vi var på balett för barn och såg Tummelisa. Helt fantastiskt eftersom det var ca 20 dansare och en hel levande orkester på minst lika många personer.

Samuel deklarerade dock redan efter en stund att han tyckte att "Det var en tråkig balett" och att vi skulle "Gå ut!"
Hm, vad jag vet så är det första gången som han har varit på balett men han var mycket övertygande när han sa det. Ibland säger han det även om böcker när vi läser, "Du mamma, det var ingen bra bok".... Nähänej, inte så lätt att få den lille kultursnobben nöjd.

Däremot satt han snällt och stilla på teatern och när vi väl kom hem så visade han med inlevelse hur dansarna sprang och trillade "bo-bom på stjärten". Jaha, det var DET de gjorde?!

Förberedelse inför statsbesök

Här övar Samuel inför statsbesöket då kungen, drottningen och Carl Bildt mfl var på besök. En skjorta och en slips införskaffades för det högtidliga tillfället och Samuel tyckte att han var så fin.

Varje morgon vill Samuel att Max skall stanna hemma och leka men men då brukar Max säga att när slipsen är på så skall han till jobbet. Nu när Samuel själv fick en slips på så ville han också genast gå till jobbet, precis som pappa!

Det är fullt möjligt att hitta en hel kostym med väst, slips och/eller fluga till så små barn som Samuel. Och lacksskor och maggördlar och jag vet inte allt. Utbudet är enormt här, men vi tyckte att det räckte med en skjorta och slips. Sååå bekvämt kan det ju inte vara. (Fråga bara Samuels pappa!)

Men vi kanske får tänka om nu. Samuel gillade det. Tänk att införskaffa en hel kostym och skicka ut Samuel i parken med leksakerna i en liten svart miniportfölj...

Bland tomtar och troll

Helgen har ägnats åt att knata i skogen med mormor och morfar och andas frisk luft. Samuel tyckte att det var mycket roligt och var så duktig. Men svamp tyckte han var ganska trist att plocka (vi hittade bl a trattkantareller) eftersom de inte gick att äta direkt.

Det fanns dock en del blåbär och det åt han med hjärtans lust. Mycket blåbär blev det. Och idag kan det konstateras att det som är blått på väg in, är blått på väg ut...

Vällingvisp

Nu bloggas det även från Sverige! Samuel och jag är på visit - just nu hemma hos mormor och morfar.

Vi har bl a varit på Ikea med Mia och Lily och där införskaffades en batteridriven mjölkskummare till det facila priset av 9 kronor. Samuel premiärvispade själv sin kvällsvälling med stor entusiasm och döm om vår förvåning när det blev riktigt mycket skum. Heja Ikea! Snart kommer han nog att bemästra konsten att göra små dekorationer i skummet också...

Roligt sagt av Samuel:
1. Härom morgonen när vi vaknade så tittade Samuel på mig länge och väl och sa sedan: "Mamma, du är alldeles randig i pannan!" Ja, tack för den du! Någon med tips på en bra antirynkkräm?

2. Vi lekte med Duplo och Samuel säger om en gubbe: "Ja, där sitter farbrorn på en stol och fungerar!" Funderar menade han nog...

Om det är fint väder imorgon så skall vi kanske ut och ta en tur i skogen. Vi får se om jag får med mig kameran ut och hinner skriva mer om det! Nu måste nämligen hon med ränderna i pannan vila lite.

You're talking to me?

För väldigt länge sen, när Samuel var en mycket liten bebis så fick han en mycket stor poliströja (tack Synnöve & Warwick!). Häromdagen hade han på sig den för första gången och var omåttligt stolt. Sen övade han länge olika positioner framför spegeln när han trodde att vi inte såg, fniss, fniss.

Språkligt så har ryskan kommit ikapp. Nu pratar han meningar och går igång för fullt. Ofta pratar han blandat svenska och ryska när han leker för sig själv. Igår eftermiddag när vi skulle gå ut i parken så sa Samuel något till mig på ryska och då svarade jag såklart också på ryska. Då tittar han upp och säger lillgammalt till mig: "Du mamma, vi kan prata svenska!"

Mysigast nu är annars när han skall sova och han säger "Tack för idag mamma, tack för idag pappa!" Då känner man sig oändligt tacksam för att vi har en sådan rar liten gosse.

På poolparty med Max och Anna

I helgen var det tokvarmt men vi hade det skönt utanför Kiev på en restaurang med pool! Lyxigt värre!

På bilden ser dock poolen full ut men jag lovar att efter att vi hade åkt hem så var det minst 20 cm mindre vatten. Det berodde inte Archimedes princip (för er som undrar om det var jag som fick poolen att svämma över) utan på Samuel som med stor frenesi öste ur poolvattnet med sin lilla vattenkanna, om och om igen.

Under helgen och veckan har Samuel övat på färdigheter så som att skala en mandarin (utan problem), drömma (på ryska!) och stå upp för sin sak (han nekade en pojke att leka med leksaken som han själv lekte med).

Något förbryllande är att han sedan en längre tid inte kallar oss för mamma och pappa utan mer ofta för Max och Anna. Lite skumt är det när han ropar först Maaaax och sen Aaaanna. Har han ångrat sina föräldrar redan?

Men en rar liten sak har han sagt idag också. Max sa "Du och jag, Samuel" (som i Emil) och då tog Samuel Max i handen och sa: "Du och jag, Pappa!"

När storleken har betydelse

Just nu är Samuel i en period där mycket kan mätas i termer av stort och smått. Samuel har små fötter. Jag har stora fötter. Pappa har en stor navel (sa han idag av någon anledning när vi ritade) osv.

Roligast var dock häromdagen när han tog ett måttband och mätte lite överallt och till sist sig själv liggandes i soffan. Jag frågade då hur lång han var. Samuel svarar triumferande: "Två minuter!"

Idag har Samuel ritat lite, eller som han själv säger: "Skrivit lite boksvägar!" (=bokstäver). Han ritar zick-zack mönster och säger att det är hans namn. Men ibland så blir det också en och annan raket eller sol ritad också!

Nu flyter även det ryska språket på och nu hör vi Samuel leka på ryska för sig själv. Han ropar "Poezhali! (nu kör vi)" när han kör med bilarna och ibland ett "Astarozhna! (akta!)" och så räknar han till fem. Mest för att fem låter som "Pjatt" och det gillar han att säga, mycket långdraget: "Pjaaaaaaaaaaatt!"

En av favoritböckerna just nu är en Pippi-bok och han tycker mycket om att säga Villa Villekulla och att "Bredvid Tommy och Annikas trädgård finns en annan trädgård". Just den frasen gillar han. Men lite sorgligt var det häromdagen när vi läser och Samuel säger: "Samuel skulle också vilja ha en lekkamrat"...
Vi skall kolla om det inte är möjligt att få in honom på ett dagis snart, trots att han inte är blöjfri än.

Annars är livet i Kiev med små barn mycket annorlunda ett liv med små barn i Sverige. Häromkvällen t ex så var vi i parken till kl 21 (vilket är ovanligt, Samuel brukar sova innan dess). Men hör och häpna: det var fullt med barn! Säkert 40 illbattingar från ca 10 mån till 8 år. Och föräldrarna satt och drack öl i värmen och tittade på, gav barnen juice och matade sina typ treåringar med burkmat! Man kan lugnt säga att det är lite slappare inställning här med sovtider...

Hej hej sommar!

Välkomna tillbaka till livet i Kiev!
Nu har vi varit här i ca 1 1/2 vecka och har hunnit med: en magsjuka, ett par timmars elavbrott, ett dygns total vattenavstängning (samtidigt som magsjukan förstås), total sanering av lägenhet (eftersom det var svårt att torka spyor i mörker och utan vatten), börjat jobba igen och anpassa oss till den ukrainska kulturen (=det är bara bra att äta kakor med smör på till frukost - eh?!)

Men med vår fina semester med mycket vila i bagaget så har vi överlevt!

Här är det varmt och gott och Samuel har anpassat sig bra tillbaka till den ukrainska vardagen. Det tog några dagar innan språket var på plats igen men idag har han lekt för sig själv och pratat på ryska och räknat till fem. Max och jag jobbar och har sagt att Samuel har ju sitt jobb - d v s att gå till parken och leka. Det tyckte Samuel lät väldigt spännande och nu pratar han mycket om sitt jobb. Plikttrogen liten kille!

Bilden är från Finland där Samuel lärde sig att det var mycket roligt att plumsa ner stenar i vattnet. Många stenar senare är vi nu alltså här igen. Och bloggandet kan börja igen... Fortsättning följer...

Sista dagen på jobbet

Idag jobbade jag min sista dag innan semestern. På morgonen var vi lite sena och jag var tvungen att stryka. Samuel hänger runt hälarna och tigger att vi skall leeeka. Nej, säger jag, jag måste stryka klart först. Då går han in till Max som duschar och säger med lite trumpen röst att jag stryker. Vad gör du då? frågar Max och Samuel svarar: Gråter! (vilket han såklart inte gjorde, men det kanske kändes så...)

Idag var vi bortbjudna på middag och Samuel fick spaghetti och köttfärssås men åt mest "vuxen" sallad. Han ville bara ha mer och mer sallad. En mycket märklig 2-åring...

Så där ja!

Måste bara skriva om alla roliga saker som Samuel säger nu för tiden. En morgon så satt vi i soffan och Samuel säger plötsligt "Titta en vante!" och pekar under ett bord. Det låg såklart ingen vante där så jag frågar om det verkligen ligger en vante under bordet. Då får man glatt till svar: "Kanske deeeet!"

Andra ord som han gillar att använda lite hur som är jaså, så där! och jåååååå, vilket betyder ja.

Idag gick vi till ambassaden när Max slutade jobbet och jag frågade vad han trodde att pappa skulle säga när vi dyker upp på jobbet. Samuel svarar blixtsnabbt: "Tjena gosse!"

Sitter som en keps

Solen lyser över Kiev och vi har numer uppemot 28 grader på dagarna! Samuels kinder och händer har redan fått färg medan jag är lika blek som vanligt. Men det var ju inte det det skulle handla om.

Samuel har idogt blivit itutad sen barnsben att man måste ha mössa/hatt på sig. Så till den milda grad att idag - när han var alldeles svettig under kepsen och då jag föreslog en minuts kepslöst tillstånd i skuggan - tittade Samuel på mig som om jag vore alldeles tokig. Nej, INTE ta av kepsen!

Språkmässigt har han utvecklats i rasande fart och nu är det mycket "Nata säger..." och så kommer ordet vi har sagt på svenska på ryska. Nata är såklart barnflickan. När vi säger hej då på mornarna säger att nu går vi till jobbet så vänder sig Samuel till henne och översätter.

Men bäst just nu och som får mamma- och pappahjärtat att smälta totalt är när han skall sova och säger så kärleksfullt "Godnatt mamma, godnatt pappa!"

Första maj!

Vi har firat första maj i parken. Det bjöds på dånande sång- och dansuppvisning men Samuel ville helst gräva i sandlådan förstås.

Andra saker som börjar på "första" är att idag är det första gången som Samuel har kissat på potta! Kanske inget som man borde lägga ut offentligt så här men vilken grej! Samuel såg mest förvånad ut. Och lite äcklad. Men vi tjoade glatt.

Idag har Samuel också visat prov på motoriska färdigheter och stort mod. Han har klättrat högt och lågt, åkt rutschkana själv, gått långt och hoppat jämfota (nästan). Mest förvånande var att han själv klättrade upp till rutschkanan och slängde sig nedför. Flera gånger om. Inte riktigt likt vår Samuel. Men så åt han McHamburgare igår också och var som en atomdriven raketmotor hela kvällen.

Dagens bild är från parken på väg hem. Samuel ville prompt vandra tvåtusen varv runt ett träd. Och hindrade på så vis alla som kommit för att fota sig bland tulpanerna (ett måste här). Kön växte sig lång och många kort på Samuel lär numer finnas i ukrainarnas fotoalbum då det blixtrade ihärdigt för att fånga det lilla charmtrollet i prunkande grönska.

Sommaren är här?

Nja, det kanske inte är sommar än men varmt är det i alla fall! Idag var det nog +20 grader och vi lekte i parken tills Samuel var alldeles svettig.

Annars har vi mest övat inför min födelsedag imorgon. Samuel har sagt grattis redan (Alldeles av sig själv efter att vi hade sjungit !Ja, må du leva"!) och har pratat om "pakeeeeet". Spännande, får se vad det blir för något!

Idag har Samuel fått ett paket trots att det nu är långt till hans nästa födelsedag. Han fick nämligen en liten kundvagn med varor i på sin födelsedag och den älskar han. Vi leker affär varje dag. Så idag kompletterade vi med en kassapparat med en scanner som låter (biiiiiip!), en kassalåda med pengar och två kreditkort. Och numer slipper vi säga biiiip fyrahundra gånger...

Andra nyheter: Samuel kan räkna till 10! Men han kan ännu inte hoppa jämfota. Vi övar på det - hela familjen. Stackars grannar. Duns, duns, DUNS!

Sorglig tanke på en annars solig dag

Varje gång Samuel går ner för trappen hemma så säger han, lite för sig själv: "Duktig!" och vi kan ju inte annat än att hålla med. Idag var han dessutom utomordentligt duktig som gick till stora parken alldeles själv. Ja, alltså vi gick tillsammans, men han använde sina egna apostlahästar. Det är ganska långt för någon som inte ens är en meter hög och med små små ben. Men det är spring i dem!

Den stora allén som ni ser på bild är en boulevard som går spikrakt från centrum av Kiev till en stad som heter Zhitomir ca 17 mil västerut. Den är nog ritad med linjal. Hursomhelst så ser ni här Samuel vilt spankulerande, vi har inte gått 17 mil men en halv kilometer kanske. På vägen möter vi en hemlös man med skägg som Samuel genast pekar på och säger: "Farbror, skägg!". Samuel såg förmodligen bara en man med stort skägg. Inte en smutsig man med trasiga kläder och nötta skor. Suck, hjärtat kommer brista den dagen han inte längre ser med ett barns oskyldiga ögon. När han ser att det finns dem som inget har.

Försenat födelsedagsfirande 2

Här ser ni Samuel, svimfärdig av trötthet, leka med en av presenterna. Det är en shoppingvagn med diverse produkter. Vi lekte länge affär länge. Jag fick vara kassörska och slå in varorna (måste låta bip-bip för varje vara) och sen stoppade Samuel dem i sin påse och låtsades gå till bilen.

Sen gick han och la sig ändå. Han la huvudet på kudden och sa "Sova!" och sen sov han. Lätt som en plätt det här med läggningar. Det är bara att hyra in ett och annat barnkalas varje kväll.

Försenat födelsedagsfirande

Idag har vi haft barnkalas för Samuel. Det kom många barn och vuxna och Samuel har haft roligt. Dels för att han fick så många fina presenter förstås ("pakeeeeet!") men mest för att det var roligt att leka med kompisar såklart! Men tårta, även i form av ett tåg, tyckte Samuel var ganska trist. Varför äta när man kan leka?

Försöker komma på om det hände något riktigt roligt på kalaset men barnen var så snälla och uppförde sig väl. Föräldrarna med. Men, det tär på krafterna att ha barnkalas även om det går lugnt till. På kalaset sjöng vi en rysk sång (rysk "Ha den äran") som går lite i moll som heter "Födelsedag - endast en gång om året". Och stilla tänkte jag: -Tur är väl det!

Samuel fyller 2, del 2

Här är en bild på Samuel när han var lite piggare!

Efter lunchen firade vi igen och satte två ljus på ett fat med nybakta muffins. Matointresserad som Samuel är så gav han såklart muffinsen till nannyn (med orden: "Ta bort!") och började istället glatt leka med ljushållarna i form av små tåg...

Han åt aldrig några muffins.

Samuel 2 år!

Det var en morgontrött kille som fyllde två idag. Inte ens Ja-må-du-leva-sång och en tårtbit med två levande ljus lyckades väcka vår annars synnerligen morgonpigga son. Men skam den som ger sig och efter att Max hade dragit av Samuel täcket och killat honom under fötterna så masade han sig motvilligt upp.

Sen har dagen varit fullt med paketöppning och firande. Samuel fick en cykel, böcker, nya täckfärger, bilar och en traktor med släp och en sandleksak. Av nannyn fick han en fin bok med ryska sagor och tulpaner. Sedan var de i parken och alla barnen grattade Samuel och drog honom i öronen. Det är ukrainsk tradition att man drar födelsedagsbarnet i öronen lika många gånger som det fyller år. Tur att det bara var två den här gången då! Och inte hårt får man hoppas...

På eftermiddagen var vi sedan i parken och lekte och Samuel träffade sina svenska lekkompisar och åt födelsedagsglass i värmen (+22 grader idag!). Tyvärr glömde jag både kamera och mobil såklart!

Bus i busken

Vi har varit hemma i Sverige och för Samuel var det som ett enda långt sportlov! Samuel hann med att busa i buskarna med Ida (samt favoriten att springa upp och ner för en backe), rida shetlandsponny, åka häst och vagn, gunga (varpå han hela tiden sa "Snabbt!"), titta på getterna på Vallby samt dansa till melodischlagerfestivalen med sina pysslingar (4-männingar). Att springa upp och ner för en backe och att gunga kanske låter trivialt men faktum är att det är sådant inte går att göra här. Det finns inga gungor för små barn (vi provade ju en gång en stor gunga och se hur det gick...) och att gå utanför de asfalterade gångarna i parken är ett högriskprojekt. Vi har gjort det en gång i höstas. Vi hade jätteskoj jag och Samuel och sprang mellan träden och lekte tittut och skrattade högt. Samuel ramlade ibland. Sen fångade jag Samuel och lyfte upp honom och då kände jag det... Hundbajsdoften. ******** vad det luktade! Hela Samuels overall var täckt, hans skor, min jacka och mina byxor blev också nedkletade när jag lyfte upp honom. HU! Ibland saknar vi verkligen Sverige. Och hundbajspåsar.

Nya färdigheter som Samuel kan är alla färgerna och han kan räkna till fem på svenska och ryska. Hans ryska är riktigt bra nu och han växlar glatt på dagarna när nannyn är här. Om han säger något på ryska och vi inte förstår så byter han till svenska. Samuel tycker också mycket om att måla med vattenfärger (kanske för att det är kladdigt...?) och målar mååånga alster. Han ritar numer också gubbar med ögon, näsa, mun, armar och ben. Och snopp. Det har hans pappa lärt honom. Kul för oss sen när vi skall på BVC-kontroll och Samuel kommer att rita en huvudfoting med snopp. Det syns ju egentligen inte riktigt bland alla streck men Samuel ritar gladeligen snoppen som sista detalj, och utbrister då samtidigt, mycket nöjd och belåten med sig själv: "Snopp!"

Nollåtta

Ikväll läste vi i den nya ABC-boken (tack Margrethe!) om Alfa och Beta som reser runt i världen. Vi tittade på världskartan på första sidan och helt plötsligt så pekar Samuel på kartan och säger: "Stockholm!"

Okej, han pekade på typ Brasilien men ändå. Lite läskigt, vi har aldrig pratat om Stockholm på det sättet eller visat världskartor förut. Varifrån får ungen allt? Men nu skall vi såklart visa honom var världens bästa land ligger!

Idag har han också spelat piano och sjungit (samtidigt) för första gången. När Samuel sjunger låter det mest OooOOO ooOooOOOo, men ganska fint är det! Men om vi sjunger så fyller Samuel i orden åt oss. Igår sjöng vi Sov du lilla vide och det lät så kul när han fyllde i "...ros och hyacinter..." Tror inte att han vet vad det är, men ändå.

Samuel har också blivit artigheten själv och säger numer "Nej tack!" till det mesta. Mycket artigt och belevat.

Samuel - nu på ukrainsk TV!

Samuel är en kändis i vårt kvarter. Varje gång vi är i parken så är det alltid någon som säger att de redan känner Samuel när vi hälsar (ja, här hälsar man på alla i barn och vuxna i lekparken). Och i onsdags var Samuel med på ukrainsk tv. Nannyn blev intervjuad och Samuel sov i vagnen. En fin närbild blev det, se klippet på:
http://www.intv-inter.net/tv/programm/?id=687025&act=tvp&channel=trkkiev
(Om ni inte känner för att se hela nyheterna så kan ni dra fram "tidsaxeln" till 21.45 min).

Samuel överraskar varje dag. Idag räknade han till tre när jag frågade hur många bilar som fanns på en bild (det var tre st) och han kan nu bokstäverna S, A, M, E och O. Han älskar att rita ormar, d v s raka, långa streck som han sen säger Sssssssssss åt (för så låter ormen i en bok vi har). Och han kan rita cirklar (nåja, inte perfekta, men rundlar i a f) och det är givetvis bokstaven O eller ibland en bil (hjulen). Han vet också vad vi heter men pappa heter "Mask" enligt Samuel. Han vet även att faster heter Marie och att faster Maries hund heter Tasha. Och han svarar Bredgård i telefonen. Helt av sig själv. Måste vara för att mormor pratade så mycket i telefon när vi var hemma på semester. Favoritlek är kurragömma, då han gömmer sig (på samma ställe varje gång) och vi måste leta. Han älskar när vi ropar "Saaaamuel?" och springer ofta fram och ropar han också!

Förutom att vara med på tv så har Samuel också börjat titta lite på tv. Byggare Bob och Den lilla röda traktorn är uppskattat, men en klar favorit är dock Teletubbies. Ett stort plus enligt Samuel är att det finns kaniner med i varje avsnitt. Samuel älskar djur och förstår inte alls varför utekatterna på gården inte kommer trots att han sätter sig ner på knä och ropar "Kom!".

Underbar dag!

Idag har varit en sådan där dag man alltid vill minnas. Eller hela den här sista tiden. Allt känns så lekande lätt (trots att jag har en halsinfektion och hostar och är hes...). Samuel är en riktig solstråle och vi har roligt tillsammans. Han pratar och är uppmärksam och artig. Han säger glatt "Neeej tack!", när han inte vill ha/göra något.

Vardagliga saker gör han med stor noggrannhet och glädje. Att själv få bära sin smutsiga strumpor till tvättmaskinen och sen få trycka på knapparna är superkul enligt Samuel. Och han bjuder ofta in till kaffe. Då skall vi sitta och låtsas dricka kaffe. Sen skall jag spilla lite och då säger Samuel "Oj!" och så tar han fram en liten mini-Wettexduk och så skall det torkas. Det gör vi varje morgon. Sen tar Samuel dockvagnen och vinkar hejdå, då skall han ibland gå till parken men allt som oftast skall han gå ut till Audin (?!). Det hjälper inte att jag säger att vi ju har en gammal rostig Volvo. Till en Audi vill Samuel gå.

I eftermiddags var vi ute i parken och Samuel gick själv hela vägen hem. Efter promenaden ville Samuel måla med vattenfärger. Jag sa att jag skulle hämta smörgås och saft (smörgås säger han klockrent men saft blir "apft"...), men det dröjer lite. När jag väl kommer med det så utbrister Samuel i ett långt "Åååååååååå!" precis som ett förväntansfullt barn på sin födelsedag . Fast det bara var en vanlig smörgås på en vanlig torsdag.

Kontorsnisse

Samuel har, med stigande ålder och ökat ansvar, avancerat från att utföra enklare hushållsgöromål (så som sopa golv, diska o s v) till att få sköta en del av hemmakontoret. Här ser ni honom med stolt min kontrollera datorutrustningen. Man hade ju kunnat hoppats på att han hellre hade velat städa skrivbordet, men ack nej.

Sedan bestämde han sig för att skriva ett litet alster. Ett litet utdrag: "öäiozzzzn zzzzzz+--i9vbn-gbgbt 0utopk
mm-.tk-ytpåfgbv.............-öööööööööööööööööö.--.,f..,.­--
---,0,Äliouyyyyyyyyyyyyyyyyhäyjöl ,-aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaai8öiöiiööicö34664555555555454444444rjhnjm jngm jnbbbbbbbbbbh,g".

Nu dröjer det nog inte länge innan han skriver bloggen alldeles själv!

Språkförvirring

Häromdagen lekte Samuel och Max hund. Mitt i leken säger Samuel "Ben!" och Max svarar "Ska hunden få ett ben att tugga på?" varpå Samuel, efter en stunds stor tvekan, sträcker fram sitt lilla ben...

En annan historia som utspelades sig före jul var när Samuel låg i sängen och klappade på mig innan han skulle sova. Först klappade han på örat och sa sömnigt och släpigt "Öra", sen klappade han mig på näsan och sa "Näsa" och sen (och nu kommer det roliga) så klappade han mig på kinden och sa "Skinka"! Fniss, fniss, vågar man hoppas på att det beror på att man har lika mjuka kinder som en nybadad bebisrumpa?!

Av bloggbilderna att döma verkar det mest som vi sitter inne, men jag glömmer jämt kameran när vi går ut. Lovar att det skall komma mer bilder där man också ser lite mer av Kiev!

Blodvite och tandagnisslan

Samuel har för första gången gjort sig illa på riktigt. Med nyvunna erövningar på klätter- och balansfronten tog jag mig vatten över huvudet och lät Samuel gunga en liten stund för sig själv. Och det gick bra. I sisådär en minut. Sen trillade Samuel pladask (ba-bang enligt Samuel) på marken och slog upp ett sår på hakan och bet sig i tungan. Det kom blod. På riktigt! Usch, usch, usch vad det var hemskt! Men Samuel var bara ledsen en liten stund medan jag är det fortfarande.

Har på tungan att säga att Samuel aldrig mer får klättra men det var precis vad en mamma/nanny sa till sin 4-5-åring idag som inte fick göra någonting alls i lekparken. Antingen var det farligt eller så kunde han bli smutsig. Samuel kommer att få klättra och gunga men jag kommer att vara lite mer alert nästa gång!

Sushi för nybörjare

Vi är nu tillbaka i Kiev efter en lång och skön semester. Samuel kan nu säga sitt eget namn och det låter förstås hur sött som helst. Andra söta ord som han har lärt sig under jul och nyår är saft, godis och bulle. Hm...

Efter mängder av mat under jul och nyår passade Samuel även på att prova sushi hemma hos farmor. Pappa och farmor fintrimmade tekniken med pinnarna medan Samuel åt som japanerna, d v s med händerna.

Han förvånade oss ytterligare när vi åt lunch på stan med farfar och Anki. Han ratade helt sin Wallenbergare och åt glatt upp alla räkor på farfars skaldjurssallad. Nåja, nu är vi tillbaka till Ukraina och deras nationalrätt salo (grissvål eller ister i alla former). Vi jublar inte.