Hemma går ni förmodligen in på ICA och köper pepparkaksdeg, bakar med barnen och myser. Vi fick ångest och totalt pepparkaksinpyrd lägenhet:Måndag: "Det skulle vara kul att baka pepparkakor!"
Tisdag: "Vad är det i pepparkaksdeg egentligen? Sirap? Sirap finns inte här, vad är det? *googlar* Sirap = Inverterat socker. Eh...introverterat, invaderat...vad?
Onsdag: Max fixar sirap av ambassadören.
Torsdag: "Vänta här, mald nejlika, det finns inte."
Vi köper då flera påsar hel nejlika, pillar bort det lilla fröhuset från säkert en miljon nejlikor, krossar, tar bort skaldelar, sedan maler i en mortel (tidsåtgång: Massor)
Fredag: "Nämen, skall vi inte göra den där degen någongång?" Degen blir klar sent omsider när barnen redan somnat.
Lördag: Vi gör några stycken, hinner inte mer. Samuel hamrar lite på degen, att kavla är trist, men bestämmer sig sen för att diska är roligare... Julia skriker. Vi har bråttom till ett Lucia-kalas. Köket lämnas i ett kaos.
Söndag: "A men nu måste vi baka pepparkakor!" Samuel behöver gå på toa, Julia ammas och vi bränner en plåt och brandalarmet går igång. Nu flera timmar senare ligger pepparkaksdoften fortfarande kvar som skavande plåster i näsborrarna. Frågade Max och han ville ha te och en pepparkaka, svaret blev ett kort: "Nej, tack!"...
Söndag kväll: "Nu MÅSTE vi städa köket!" "Åh, f-n..."
Annars är allt bra! Julia växer och växer. Konstaterade just att nu har hon samma kläder som Samuel hade när han var 5 månader! Här är Julia dressed-up i mina gamla 70-tals kläder samt ett par nya rosa skor som vi fick av Christian och Nadja (tack!). Men ack så det skär sig mot hennes röda hår...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar