Det är inte så lätt att hålla traditioner igång. Det har tagit ca två veckor att köpa gula papper, skriva ut äggmallar, köpa gula snören, leta påskägg som inte finns, leta efter fjädrar som fanns till slut osv.
Idag skulle barnen vara påskkärringar och leta överraskning. Ja, inte ens det är ju helt enligt traditionerna.
Det blev lite hopkok av det hela helt enkelt för att det kändes inte rätt att skicka ut barnen att tigga godis av grannarna. Särskilt när de inte ens vet vad påskkärringar är.
Och som förmodligen inte har något godis hemma heller. Tigga pengar känns ju inte heller helt okej att låta barnen göra.
Så det fick det bli lite äggletande fast utan ägg då, det har jag ju inte hittat här (DÅLIGT IKEA! Nästa år får ni faktiskt skärpa er! Sälja julsaker i mars men inga påsksaker?!)och på fel dag också kanske men ändå. Vi försökte.
Samuel ville inte vara påskkärring. Påskgubbe lät bättre. Om han fick vara trollkarl, eller Darth Vader. Julia började att målade sig glatt på kinderna, och sen lite till,
och på hakan och så lite i pannan. Men att ha en handduk på huvudet?! Galet! Men vi försökte.
Sen blev de ganska glada.
Och jag ganska trött.
Innerst inne har jag dock en gnagande känsla av att vi inte riktigt har lyckats sälja in påsken som högtid här.
