SOS Alarm

Stackars Samuel har öroninflammation och har nu även åkt på en ny virusinfektion. Men det hindrar honom inte från att säga roliga saker. Idag tittade Max på en Iphone och sa till Samuel att en sådan ville han ha varpå Samuel säger (han hör lite dåligt just nu p g a öroninlammationen): "Va? Är det en Ajfons Åberg?" och tittar lite extra noga på bilden. Och en annan kul grej var när vi tittade på en film där det var en mammut och Samuel lite senare frågar: Vad det en muffin? Ho ho ho ho, jodå, en fluffig muffin var det allt.

På bilden ser ni när vi övar inför Lucia. Samuel vill hemskt gärna vara en tärngosse. Jag antar att det är ngt mellanting mellan stjärngosse och tärna. Julia skall vara ren.

Julia busar på. Igår kväll hann hon med att rita på väggen, tubba Samuel att rita på väggen (han hade aldrig ens tänkt tanken innan Julia visade honom), slängt ner sin ena toffel i toan och dragit ut alla tvättlappar ur förpackningen. Men det värsta var att hon stod i hallen och hade tagit Max mobiltelefon och på något sätt ringt SOS Alarm samt gömt telefonen under en tröja på bordet. Tur som var hade hon lyckats få på högtalartelefonen. Jag trodde först att det var radion men sen kom jag på att vi har ju ingen radio i hallen och då hittade jag telefonen med larmcentralen i andra änden. Det sista de hörde innan jag hittade av-knappen var ett mycket högljutt "MEN JUUULIIA!..."

Passar den här?

Jag har redan berättat att Julia tycker om att stoppa saker i toaletten, bl a Samuels bilar, tåg, min bokcirkelbok, toalettpappersrullar, handdukar mm är bara en bråkdel av vad vi har fiskat upp.

Idag var jag tvungen att smyga efter med kameran när jag såg henne knata in med en ballong från igår. Först försökte hon få ner den med ringen nerfälld men det gick inte riktigt. Länge och väl kämpade hon innan hon sedan fick loss ballongen som fastnat och sedan fällde hon upp ringen och ner med ballongen igen. Inte heller då blev hon nöjd utan med stor möda försökte hon sen lägga sig ovanpå den för att riktigt trycka ned den. Men till slut fick hon ge upp - ballongen var för stor.

Samuel vill bara leka med sina bilar.

Snart fyraåringen

Ettåringen

Tänk vad tiden går...

Idag fyller Julia ett år! Hurra, hurra, hurra! Vi har firat hela dagen och nu sover båda barnen så snorigt men sött. Samuel öppnade alla Julias paket (han hjälpte henne enligt egen utsago) och köpte en bil till Julia men som han sedan tog själv och gav Julia en av sina gamla istället. Trixare där!

Julia trivs bäst där det händer och när inget händer skapar hon egna äventyr. Favoriten just när är när mamma kommer springandes ropandes "Juliiiiiaaaa!" när ytterligare ett föremål plumsar ner i toaletten. Då ler hon som en sol. Eller när alla blöjorna bara måste ner i badvattnet. Eller pappas jobbnycklar som passar perfekt i sophinken. Utöver detta så äter hon allt utom det som ligger på tallriken. Jag tror allvarligt att hon lever på små papperslappar, brödsmulor, gruskorn och annat som hon själv hittar på golvet/under bordet och på andra ställen där bara Julia kan krypa in.

Samuel har blivit en stor kille som häromdagen fixade sig själv en egen kaviarmacka när jag nattade Julia. Han hade helt sonika tagit fram en brödskiva, kaviartuben och en kniv och brett en macka. Men det jag var mest stolt över var att han hade lagt tillbaka kaviartuben i kylskåpet (det har han inte lärt från mig)och kniven i besticklådan (odiskad då men ändå)!

Hon kan gå!

Sedan helgen kan vi stolta meddela att Julia numer inte bara går ett par fem steg utan verkligen pinnar på med sina trinda ben! Vår lilla bebis är inte en bebis längre vilket även märks på andra sätt. Envis som en åsna som teatraliskt lägger sig på golvet när hon inte får som hon vill. Glömde jag säga listig som en räv också? Eller snabb som vinden? Så snart hon ser att man är upptagen och inte håller koll så smiter hon iväg och gör bus. Och när man kommer på henne så ler hon med hela ansiktet och skrattar. Humor har hon också. I natt vaknade hon och var hemskt täppt i näsan så vi tog upp henne och gav henne nässpray. Det var inte populärt. Sen tog hon nässpraysflaskan och körde den rätt upp i min näsa med ett flin. Där fick jag så att jag teg!

Samuel kämpar på på sin förskola och han vill inte gå dit. Han funderade länge och väl i söndags och bestämde sig sedan att han kunde visst gå dit men först om ett par dagar. När jag frågade hur många dagar så svarade han att han kunde gå dit på fredag. Förmodligen ett lyckochansning för jag tror inte alls att han kan veckodagarna egentligen. Sen sa han att han ville vara hemma från förskolan så att han kunde tänka. Jag vet verkligen inte varifrån han får allt den där pojken!

Sommarbild

Håller på att rensa mobilen från bilder. Det fanns väldigt många som Samuel har tagit, d v s lite av ett ben här, lite av huvudet där osv. Julia får nog inte tillräckligt med mat eftersom hon alltid tigger och/eller äter allt hon hittar på golvet. Senast så hade Samuel fått lite chips och efter en stund ser vi Julia stå på tå och sträcka sig upp. Jag säger då till Samuel att "Julia äter väl inte chips?" varpå Samuel säger "Nej, bara de små bitarna!"

På tal om mat var vi i helgen på ukrainskt kafé och Samuel fick välja själv vad han ville äta. Då pekade han på vitkålssallad med ärtor och dill och åt det sedan med god aptit. Tänk om jag också bara så där av mig själv skulle vara sugen på bara vitkålssallad...

Och så gasar man här...

Hopp i soffan

Samuel älskar att hoppa i soffor, sängar mm. Och det har han såklart lärt sin syster. Grrrr.

Julia visar Samuel hur det skall gå till

Ett litet steg för Julia - ett stort steg för Samuel

Idag kan vi stolta meddela att Julia, kl. 10.30 på förmiddagen har stapplat sina allra första tre steg i Samuels gamla skor. Sen gick hon ett steg till här hemma men sen har hon satt sig i ren förskräckelse av alla hurrarop och applåder. Inte lätt att koncentrera sig när alla skriker. Nu skall det firas med ett par alldeles egna par skor såklart! Andra färdigheter är att hon numer kan säga mamma, pappa, katt och mjau. Men å andra sidan så mjauar hon åt alla djur så det kanske inte räknas... Hon kan även teckna fågel (flaxar med händerna) när man frågar efter en fågel och har ett väldigt humör. Ibland undrar jag vad hon säger när hon är arg och det kommer långa haranger av svordomar låter det som. Hon skäller verkligen. Men mest är hon glad!

Samuel har börjat i förskola men det gick inte så bra så imorgon är första dagen på den nya förskolan. Vårt tidigare val av förskola var lite för sovjetiskt för att passa oss veka nordbor. Där skulle fröknarna (läs pedagogerna) tilltalas med förnamn och efternamn, d v s Viktoria Ivanovna och inget annat. Efter frukost (som en dag bestod av mjölk med socker och några sönderkokta makaroner) skulle de enligt schemat ha lektion men vad vi såg så satte de på en tecknad (sovjetisk såklart) film och sen gick de ut, uppställda på rad, till den inhägnade betonghettogården. Väl där fanns en 1 x 1 meter sandlåda. Inget mer. Där förväntades de femton barnen trängas kring denna sandlåda med en spade i handen och sen fick de gräva i den. Men inte klättra i den eller spilla sand utanför. Jag kan säga att näst sista dagen så grät jag.

Så nu har vi bytt och jag tror att det kommer att bli bra! Personalen verkar jättegulliga och de har en stor gård med klätterställningar m m och de lekte verkligen med barnen. Imorgon blir det premiär. Samuel har dock redan bestämt sig; han behöver inte gå till förskolan, hans jobb är ju att gå till parken.

Rödhårig retsticka och blond solsticka

Nu är vi hemma igen efter allt. Såklart har vi med oss också några roliga saker som Samuel sa. På kvällen efter att vi hade kommit hem från sjukhuset så frågade Max Samuel vad han hade gjort under dagen varpå han funderar och svarar glatt: "Jag har bajsat!"

Det är så härligt att barn verkligen kan uttrycka glädje och stolthet i kroppsliga funktioner. Skall prova samma svar nästa gång någon frågar mig var jag har gjort i helgen...

På uppvaket kommenterade en sjuksköterska att Samuel ser ut som pojken på Solstickanasken, vilket min morfar också alltid säger. Julia å andra sidan är mest en retsticka. Så fort hon ser att Samuel leker med sin tågbana hasar/ålar/rullar/småkryper hon fram och sopar banan med rälsen. Och alla andra saker som Samuel helst vill leka med. Såklart.

En riktigt GLAD midsommar

Det här har nog varit en av de värsta och bästa dagar i våra liv. Vi kom till Sverige igår - akut - efter att ha upptäckt på ett foto att Samuels ena öga reflekterade ljuset fel. De ringde från St Eriks ögonsjukhus efter att vi hade pratat med UD-Sidaläkarmottagningen och sa att det troligen rör sig om en tumör och vi måste komma omedelbart. Vi tog första flyg som gick och reste via Köpenhamn.

Imorse åkte vi till Stockholm och de sövde Samuel medan vi bara grät och grät. Efter ett par minuter fick vi beskedet att Samuel är frisk! De sa att det händer, men ytterst sällan, att digitala foton kan visa fel. Och att Samuel var en av dem.

Jag är så tacksam för att Samuel är frisk men känner också en enorm tacksamhet för att det i våra och Samuels liv finns släkt, vänner, kollegor och medmänniskor som har hållit tummarna och tänkt på oss idag. Och vilka fantastiska människor på St Eriks som också hjlpte oss genom denna dag. Tack!

Var dag är en gåva fick för mig en helt ny innebörd idag. Men nu skall vi fira midsommar!

Bland karoliner och kanoner

I dagarna är det 300 år sedan karolinerna travade på ukrainsk mark och förlorade slaget i Poltava. Det kan tyckas som hemskt länge sen, men för bara ett par veckor sedan så trampade ett annat - mindre - svenskt gäng omkring på fälten runt Poltava. Nämligen vi.



Visserligen inte i uniformer men väl med två barnvagnar, en bilbarnstol, säkert fem väskor och lite till. Vi hade ju hört talas om brända jordens taktik och därför packade vi lite extra matsäck ifall att. Det visade sig vara ganska onödigt eftersom det i dagens moderna Poltava fanns både mat och dryck.



Henrik och Stina och morfar Uno var här på besök och vi åkte första-klass tåg dit och det var en mycket trevlig och intressant dag. Vi hade en eminent guide från: http://www.battle.poltava.ua/ som var toppen.

Två gryn

Åsså, en bild på Julias nya bissingar! Ser ni?!

Samuel hade en föreställning om att när Julia skulle få tänder så skulle de vara gröna. Stort frågetecken kring det?! Än så länge verkar de dock ganska normala.

Hela havet stormar

Idag har vi lekt åka båt. Samuel packade en picknickkorg som bestod av korvar och annat (i plast då). Samuel hade full sjå att få båten klar. Vi skulle sen åka till Finland, vilket var intressant eftersom vi aldrig har åkt båt dit. Men Samuel kom ihåg att vi åkte båt där förra sommaren med Ann-Helen och Olov. Tack!

Seglatsen var trevlig och under full kontroll tills det började blåsa och det blev lite storm. Samuel styrde för allt han var värd och Julia - ja, hon kastade sig på korven.

Mera besök!

Vi har haft besök av Lena (Max mamma) och det är tur att vi får besök lite då och då så att vi får se något annat av Kiev och Ukraina än alla dessa lekparker... Nu rör vi oss inte alltför stora cirklar men det visade sig att det fanns en ganska imponerande samling tavlor av bl a Repin på ett museum precis bredvid vår park. Inte illa!

Vi passade också på att prova på att åka tunnelbana med två barn och två barnvagnar. Det fungerade faktiskt helt okej. Om man var tre vuxna. Julia satt i bärselen på min mage och Lena höll i den tomma barnvagnen och i rulltrappan upp får hon frågan: 1) Var är barnet?! 2) Behöver du hjälp?

Det är ju det jag säger - folk här är extremt uppmärksamma (Inget barn i barnvagnen! Har du tappat något?) och vänliga och hjälpsamma - å ena sidan. Å andra sidan så är det så att man som utlänning alltid räknas som tappad bakom en vagn...

En kort historia om traktorer och tänder

Vi har varit i Sverige på kort visit och barnen har åkt traktor.

Julia hann även fylla sex månader samt fick sin första tand. Denna tand fick hon även användning för på BVC när hon blev vaccinerad. Två sprutor, en i vardera lår - aj, aj. Då blev det tårar och tandagnisslan!

Samuel var på sitt första tandläkarbesök då de lockade med ballonger och fiskdamm. Samuel klarade sig galant och fick en tandborste. Sen var det dags för fiskdamm. Först kom en ballong och sedan en påse. Samuel öppnar påsen och frågar sen förvånat: "Får man ingen klubba?!"

Mat, mat,mera mat!

Julia har på rekordsnabb tid gått från smakportioner till att äta nästan själv. Hon tar skeden så maten stänker på väggarna. Antagligen är vi inte snabba nog. Eller så är smaken på burkmaten inte så god så det kanske är bäst att göra pinan kort... Vem vet. Men ganska matglad är hon.

Ikväll kunde Julia inte somna men sedan läste Samuel en Bu och Bä-bok för henne på sitt lilla vis och snart somnade de båda två så sött, så sött.

Som en sol

Icke att förglömma så har vår solstråle Samuel också fyllt hela tre år!

Vi firade dagen på zoo tillsammans med Samuels kompisar från en mamma-pappa-grupp som vi är med i. Vi såg dock inte så många djur eftersom barnen hellre lekte och sprang omkring. Samuel instruerade nogsamt var man kunde plocka stenar, pinnar, gräs och annat. Det var väldigt varmt men med lätt vind. Alldeles försent kom vi på att solen verkligen gassade och vi kom därifrån med svidande solbrännor...

Sen kom ju mamma & pappa & Ros-Marie och Bengt med fin-fina presenter lite senare på dagen (tusen tack!) så Samuel somnade lyckligt den kvällen...

Gissa: Påskkärringar eller bara nyfrälsta?

I påskas hade vi besök av mamma, pappa, Ros-Marie och Bengt. Det var väldigt trevligt och passligt eftersom vi då kunde ikläda oss huckle hur mycket vi ville. Efter långa dagar och kilometervis med promenader runt om i staden och slutligen mycket vin på kvällskvisten så tror jag att de sov helt okej i vår hårda bäddsoffa och på uppblåsbar madrass.

Nu vet vi hur en slipsten skall dras. Vi väntar nämligen fler besök i maj - allt vi behöver är alltså nya gympaskor och mera vin!

Nu ÄR det vår!

Nu är det vår - för nu har de tagit fram alla "leksaker" i parken. Samuels favorit, hoppborgen med rutschkana, står numer varje eftermiddag och väntar.

Men det är förstås inte gratis. Den ekonomiska krisen märks även i lekparken. Förra året var det kö och fullt av hoppande barn, men idag var det bara Samuel och en lite äldre pojke där.

Andra vårtecken är att nu är myggorna här. Stackars Samuel är den enda som blir myggbiten och är redan alldeles full med myggbett. Så nu har han ett blåmärke, en bula och massor av myggbett i ansiktet.

Samuel är så snäll med Julia och häromdagen när hon grät lite så sa han med tröstande röst: "Såja Julotjka (lilla Julia på ryska), kom till brorsan!"

Fem månader!

Igår fyllde Julia fem månader. Inte klokt vad tiden går fort. Jag har insett att det är värt att njuta av varje sekund nu - ty än så länge kryper hon inte.


Julia är annars väldigt glad - hela tiden. Just nu har hon börjat "prata" och testa rösten genom att skrika glatt rakt ut vilket ibland skrämmer vettet ur storebror. Hon älskar att bada och skvätter vatten över hela badrummet. Om hon för två månader sedan lite vingligt stoppade saker i munnen så är hon nu mycket bestämd och fimotoriskt utvecklad. Hennes händer klarar att plocka upp och hålla det mesta och allt åker in med precision. Hon kan snurra runt då hon ligger på en filt på golvet och vänder sig som sagt från rygg till mage.


Med Julia vet man precis vad hon vill och inte vill - hon är en bestämd liten dam med tydligt kroppspråk. Idag skröt jag till nannyn att man redan kan se att hon är smart men då sa hon att "Men, det viktigaste är att hon blir vacker!" Ja, ja, det ena behöver kanske inte utesluta det andra liksom...

Nu är det vår?

Nu är det (kanske) vår! Vi har haft strålande solsken ett par dagar och idag har vi planterat på balkongen. Samuel fick uppdraget att vattna med sin "vattenpistol". Först vattnades det i köket, i hallen på speglarna, på golvet i vardagsrummet och först efter en lång stund där det skulle - i krukorna.

Mitt tips: Ge vattensprutan först när ni har kommit ut på balkongen, det blir annars lätt spill på vägen.

Två små rara och snälla barn

Imorse hade vi det jättemysigt och skruttade runt i pyjamas hur länge som helst. Vi lekte med Samuels bilar och plötsligt så staplade han två runda avlånga träklossar på en bil och utbrast glatt: "Här kommer pilsner-pickupen med pilsner till pappa!" Och sen förklarade han: "Mamma, det är öl". Oooookeeej, vi kanske leker bärgningsbil istället...

Julia kan numer vända sig från rygg till mage och nästan tillbaka igen. Hon äter dessutom grönsakspuréer och gröt med god aptit och inlevelse. Helst håller hon skeden själv. Lite mat i munnen och resten... ja, lite överallt.

McSmakis

Ja, inte vet jag vad det är med McDonald's, men något är det.

Idag lunchade vi där efter en promenad i snålblåsten. Och se på Julia! Hon blev som tokig och vevade på bland papper och vattenflaskor. Vi övervägde om Livsmedelsverket möjligen rekommenderar hamburgare som första smakportion men kom fram till att så är nog inte fallet.

Dessutom hade jag ju inte mixern med mig i handväskan för att få den rätta konsistensen. Ja, ja, nästa gång kanske.

En pinne på hakan

Idag frågade Samuel vad jag hade på hakan. En finne sa jag. En pinne? frågade Samuel. Ja, tänka sig att man kan gå omkring med en hel pinne i ansiktet...

Helgen har varit rolig med många sociala åtaganden. Men lite vardagliga saker gjorde vi också - som att handla. Samuel somnar numer överallt utom hemma. Häromkvällen så sa Max till Samuel som inte ville sova. Samuel svarade då: Sov du pappa, så myser jag med mamma! (jag sov redan). Så söt, så söt.

Julia fortsätter att äta, bajsa och sova - i den ordningen ungefär. Hon vill hemskt gärna vända sig men ger upp precis när hon nästan är på väg. Hon älskar att bada och går gärna och lägger sig tidigt på kvällen. Nu skrattar hon högt och det låter som ett hest hö, hö, hö - hur gulligt som helst.

Idag låg samma söta pojke som ovan raklång i parken och grät så snoret rann för att han inte fick gunga. Den var upptagen. De i parken hade nog aldrig sett något liknande, vilket nannyn påpekade. Tja, någon gång ska väl vara den första! Tokiga utlänningar tänkte de nog. Låta barnet ligga där på den smutsiga marken och gråta över en sådan struntsak. Men som Samuel själv säger: Man får grina! Och idag gjorde han det.

Kaffevarg

Samuel är lite skeptisk inställd till vargar efter sagorna Rödluvan och De tre små grisarna. Enligt Samuel så äter vargar bestämt inte små rödluvor eller små grisar. På frågan vad vargar då äter så svarade Samuel att "De äter inte, de dricker bara kaffe!"
Misstänker att det inte hade varit en lika bra sensmoral om vargen bara hade tänkt komma in till grisarna på kafferep...

Andra roliga saker han har sagt är när vi leker och Samuel plötsligt kramar Max och utbrister "Äääääälskling"! Helt otippat!

Vår egen lilla Rödluva Julia växer och växer och fyller snart fyra månader. Hon kan sitta själv med stöd små korta stunder och allt som kommer i hennes väg hamnar direkt i munnen. Hon dreglar värre än en Sankt Bernhardshund och allt som passerat hennes händer kan sedan vridas ur. Vi funderar på att ge henne smakportioner snart. Hon hugger efter allt nämligen och särdeles efter AD-dropparna som vi ger på en liten sked. Hon gapar långt innan skeden ens är i närheten.

Samuel är en hängiven storebror och vi leker ofta bebis. Jag är bebis och sedan skall jag skrika. Då kommer han och drar ner tröjan och så skall jag få mat. Men sen tittar han på mig och frågar om jag inte är klar snart.

Teaterapa

Ikväll har vi varit på amatörteater och sett en kortversion av Trollflöjten. För barn. Vi laddade upp i värsta bioanda med ukrainska sukhariki (skorpor) och juice i tetra.

Okej då, det var en muta för att få Samuel att sitta kvar i salongen. Innan det ens börjat ville han gå ut. Och sedan blev det ju ingen Bolibompa utan istället opera och en man klädd i fågelkläder?! Helt galet.

Julia verkade dock älska OOAaaHaaaHaHaHaa OooaaaHaaHaaHaaHaaHa Oooaaa Oaaa Oaaa Oaaa AaaaAAAAAAAAAAAA och skrattade glatt. Sen sjöng vi det i bilen hem och Julia vred sig i sin bilstol - möjligen av vånda.

När vi kom hem sjöng Samuel också, men Nattens Drottnings aria låter enligt honom precis som signaturmelodin till barnprogrammet Stava med skägg.
Vad är väl Mozart liksom.

Lyssna själva och jämför på:
http://svtplay.se/t/104081/stava_med_skagg och
http://www.youtube.com/watch?v=TB_QQjiMoVo

Hur man löser hushållssysslorna

På eftermiddagarna brukar Samuel och jag leka tvättleken. Den går ut på att Samuel springer in i badrummet och hämtar smutstvätt (och ibland även ren tvätt ur torktumlaren) och springer sedan in i köket och stoppar den i tvättmaskinen. Jag ropar "Hämta en vit sak!" om det skall vara vittvätt eller "hämta en svart sak!" om det är svart osv.

Samuel gillar den leken jättemycket och springer tills han är svettig. Det roliga i leken, för mig, är att man aldrig riktigt vet om det inte har slunkit med någon annan färg, t ex har Julia numer flera par strumpor där en strumpa givetvis har en annan nyans och färg än den andra.

En annan lek är "hitta brödsmulor i soffan". Också den mycket uppskattad. Förutom att det blir rent så kan man kombinera den med att äta mellanmål. Har man tur hittar man någon lite större bit av något ätbart bakom kuddarna.

Bad parenting (dåligt föräldraskap)...

Vi är faktiskt ute - ibland. (När barnen inte tatuerar sig.)
















Idag har varit en sådan där... jobbig dag. Samuel har ritat med spritpenna (permanent) på nästan alla sina fina bilar med motiveringen "Det är miiiina bilar", lagat egen gröt i micron (vilket i vanliga fall är okej men som resulterar i havregryn överallt, rivna äppelbitar på möjliga och omöjliga ställen) och annat som har testat mitt tålamod. Och idag har jag haft lite av den varan. Grrrrrrrrr.


På tal om spritpennan så har han även ritat en hel del på Max ben (han "tatuerade" honom) efter att han själv hade fått en sådan där klistertatuering på armen. Fick även skäll av nannyn angående den. Nu kommer han växa upp och bli huligan, sa hon, eftersom att det ena leder till det andra och sedan kommer han komma hem med sådana där piercingar. Oj, oj, ja, allt detta efter en klistertatuering i nästan treårsåldern... Spritpenneanvändandet vågade jag inte nämna, då blir han väl en sådan där tatuerad, piercad graffitimålare.


Men, när jag tänkte på det så är ju det faktiskt Samuels bilar och att hantera ett rivjärn och en micro kanske kan - i ett framtidsperspektiv - vara fördelaktigt. Tänker (*hoppas*) här på att man kanske kan hoppas på att få frukost på sängen snart?!


Julia har fått genomlidit sin första vaccineringsomgång och sin första rejäla förkylning med feber. Allt på en gång. Men hon är oftast idel solsken och säger hela tiden "Boooooo" med ett stort leende. Ingen aning om vad det betyder men kul är det!

Epilog I

Kände att jag måste skriva att Samuel, trots dessa första utbrott, är en mycket, mycket, mycket trevlig och rar gosse. Igår sa han till exempel när vi handlade: "Jag skulle så hemskt gärna vilja ha en chokladbit!" Och när han fick en så sa han "Tack snälla mamma!"

Eller så är han bara slug och listig...

Känslosamt i Kiev

Idag har Samuel haft sitt första riktiga NEEEEEEEEEEJ-utbrott.

Och vi vet nu att det är inget fel på lungkapaciteten i alla fall.

Kanske fridykning kan vara en sport för snart-treåringar? Det rymdes nämligen mycket luft i honom märkte vi när han skrek ett enda långdraget neeeeeej i säkert tio minuter.

Och här sitter jag och duger

Julia är bara för go´och är så snäll, så snäll. Så snäll att mamma fick gå på stan och shoppa igår medan hon sov hela tiden i vagnen. Sen fikade vi och gissa vem som sov även då?! Detta är inte en så kallad latte-bebis utan ett barn som sover genom ett gammalt hederligt långkok!

Max påpekade att det är också möjligt att Samuel sov sämre på grund av att vi, som nyblivna förstagångsföräldrar, stirrade på honom ungefär 22 timmar om dygnet. Vem kan sova med fyra på ögonen på sig liksom. Inte konstigt att han är lättskrämd.

Byggare Bob

Samuel har inte varit så intresserad av tv - förrän nu. Men allt som oftast så tittar han bara en liten stund för att sedan övergå till standardfrasen "Ska vi leka?!" som han sedan upprepar tusen gånger. Här ser ni honom i soffan byggandes ett hus (klicka på bilden så blir den större) helt inspirerad av Byggare Bob.

Samuels vardag har blivit lite mer i självständighetens tecken efter Julias entré i världen. Men han är mycket snäll med henne och håller noga koll på var hon är, så att vi inte glömmer henne. Om hon gnäller minsta lilla så säger han åt oss att bära henne och idag fick hon många pussar på kinderna. En riktig storebror!

Julias bedrifter och bravader

Julia är snart tre månader (den 1 februari. Med andra barnet så räknar man inte veckor och sådant har jag märkt. Ser helt nollställd ut när folk frågar hur många veckor hon är. Vem hinner räkna liksom?!) och är mycket go' och glad!

Hon roar sig själv när hon är vaken men fyrar mer än gärna av jätteleenden och jollrar glatt när man har en stund över för henne. Hon säger ooooooo, ma ma (låter som mamma!), oj oj , hej hej mm. Väldigt verbal liten tjej som uppmärksamt härmar alla läpprörelser. Förra veckan började hon att ta tag i det som hänger på babygymmet men idag tog hon tag i en plastring och stoppade den i munnen och smaskade på!

Hon sover också gott. Jag lägger bara ner henne och så ligger hon och funderar en stund, sedan somnar hon. Helt otroligt! Men detta barn som aldrig skulle få sova med oss gosar numer allt som oftast gott mellan oss... Imorse hittade jag henne snusandes i Max armhåla. Hur mysigt det var vet jag inte men hon såg nöjd ut i alla fall.

Gott Nytt År!

Hej och hå vad tiden går! Vi är tillbaka i Kiev efter jul och nyår i Sverige och det uppenbarligen två små rara och snälla barn vi har med tanke på mängden fina julklappar de fick! Stort tack till alla!