Elefanter, elände och en sådan utsikt!

Så har vi haft besök av farmor och gammelmostrar (får vi säga så?! ;-)), alltså farmor och farmors systrar. Och kusin Ludvig förstås! Vi hade så trevligt och bokade oss en resa till Kanchanaburi eftersom det önskades äventyr. Vi började med en elefanttur och jag håller nog med farmor Lena: "Nu har jag gjort det här och behöver inte göra om det!".

Givetvis fick vi den största elefanten, stor som ett hus och såg helt galen ut. Julia sprang såklart i förväg och rakt fram till elefantkulan eller vad det nu kan heta. Alla jublade när vi äntligen kom fram till flottarna som skulle ta oss tillbaka till civilisationen. Och nej, elefanter är inte särskilt sköna att klappa. Att stilla flyta fram på en bambuflotte efter ridturen och låta fötterna svalkas i vattnet var mycket trevligare!

Vi passade också på att äta lunch på lokala "pizzerian". G så gott det var! Jag hade kunnat äta en hel elefant. Hoppas bara att det inte var hund? Hur som, det smakade som kyckling!

Vi besökte också War Memorial Museum, som var mycket intressant och välskött. Det öppnades 1994 till minne av alla de som dog under bygget av Dödens järnväg under andra världskriget. Naturen var helt fantastisk och barnen sprang glatt. Samuel väntande med både rädsla och spänning på Hellfire Pass, Helvetespasset, men förstod inte riktigt vad det innebar. Det var bara så fridfullt, vackert och tyst. Och hemskt, för oss som inte är barn som tack och lov verkade helt ovetandes om vilka hemskheter som begicks.

Hösttrött

Ont i halsen och så trött, så trött. Det kan också bero på att vi går upp i ottan och i säng sent omsider varje dag. Just nu är det höstlov för barnen och vi måste upp ännu tidigare eftersom på helger och lov så vaknar barnen naturligtvis innan solen går upp, suck.

Ormar

Idag har vi varit och tittat på ormar. Det hela började med att Samuel hade med sig en bok hem från biblioteket som handlade om skallerormar. Sen bara fortsatte det. Vi gjorde en egen skallerorm, vi lekte ormar, vi tittade på några hemska filmer på youtube och sedan köpte vi en film om Afrikas mest dödliga ormar (för Afrika känns ganska långt bort. Alla läskiga delar kunde jag avfärda med att "men det där var i Afrika. VI är ju i Asien").

Det naturliga var sedan att besöka en ormfarm i Bangkok för att bekanta sig med inhemska ormar som vi förhoppningsvis aldrig kommer att få se i sin naturliga miljö.

Redan vid ingången började jag tycka att det kändes lite otäckt. Massor av sjukhusbilar?!

Men det var inte så illa. Det är Röda Korset som har ormfarmen då de framställer serum där, inför publik. Dock var det nog vilodag för giftormarna idag, de behövde inte bita i något, bara kräla runt lite inför publiken. Här nere har de ett väldigt bra exempel på en orm som är riktigt giftig och en som bara är det lite lite.

Vilken är den giftiga tror ni?! Ett tips är att titta på de som håller i ormarna. En ser lite mer avslappnad ut än den andra...

Slutligen en bild då barnen till sin stora lycka fick hålla i en burmesisk pytonorm. Julia var först fram och höll den i huvudet men då grupperade vi om dem och Julia ville absolut att den skulle slängas runt halsen som en boa (ha ha ha, där fick jag till det!). Samuel höll i delen med huvudet så gott han kunde men det var inte så lätt. Allt det där om att det faktiskt finns giftiga ormar och att man normalt inte klappar ormar hade tydligen gått dem helt förbi då de glatt höll den.

Samuel simmar och håller låda

Samuel har vuxit flera år känns det som, vart tog tiden vägen? Härom sistone så slog det mig att nu har man inga små barn längre, när båda går i skolan.

Samuel kämpar på och har redan börjat andra klass. Han stormtrivs och om inte engelskan riktigt fanns där innan sommaren så finns den definitivt nu!

Här tycker vi också att han är riktigt lång, men det kan förstås bero på att alla andra är lite mindre...

Nytt på schemat för i år är fotboll (där Samuel stolt har sin Sverigedräkt men mest snackar med sin kompis vid sidlinjen), svenska och piano. Samuel vill helst spela trummor men tack och lov så fanns det inte som tillval i årskurs två. Svenskläraren har också uttryckt att Samuel gillar att prata och det är väl himla tur det för klassen består bara av två elever!

Höstkollektion á la J

Idag var vi som sagt och försökte uppgradera garderoben. Jag har för länge sen slutat att försöka få på Julia några som helst klädkombinationer som jag tycker passar. Julia har helt enkelt sin egen stil och klär på sig därefter. Helt själv, efter tycke och smak.

Och nej, det går inte att gömma undan något fult plagg eller stuva det längst in och hoppas på att hon tar något snyggt som ligger överst. Då rotar hon runt och river ut allt tills hon hittar det med mest mönster och matchar det med något annat mönstrat. Helst i olika färgskalor. Men som sagt, jag har gett upp.

Max försökte i morse att få Julia att sätta på sig ett par vita byxor innan vi gick ut men tji fick han. Inte heller gick hon med på att byta tröja. Gott så, man duger precis som man är och det vet ju Julia!

Sen har ju Julia precis börjat lära sig att läsa och nu är alla ord spännande. Så när Samuel var på toa så väntar vi vid de stora modehusens butiker. Och där kan Julia till sin stora lycka få ihop bokstäverna och läsa F-E-N-D-I. Om och om igen. Lätt som en plätt, iklädd det snyggaste huset Bredgård-Häger kan få ihop.

Bangkok - shoppingens Mecka

Helgen har gått i shoppingens tecken, men som vanligt kom jag hem ganska tomhänt.

I lördags öppnade H&M här i Bangkok och dit var jag tvungen att åka. Väl där så var kön in hundratals meter lång. Hundratals! Tyvärr kom jag alltså inte ens in.

Idag har vi varit och försökt shoppa men då var barnen med och Julia behövde i vanlig ordning kissa, kissa och slutligen bajsa och däremellan som behövde Samuel ungefär det samma, fast på olika tider än Julia då. Jag menar, kunde de kräkas i kors så borde de väl kunna synkronisera toabesöken?!

Ja, ja, om ni kommer till Bangkok kan jag garantera leda er till toaletterna med ögonbindel men fråga inte var man handlar kläder, för så långt har jag inte kommit än.

Besök och spyfest

Det är alltid lika trevlig att få besök. I förra veckan hade vi goda vänner med två barn på en mycket kort men kärnfull visit. De lyckades med att inte ens vara jetlaggade från sitt besök i Australien. Själva var vi helt däckade efter ett par febernätter med Julia.

Nåväl, det var så roligt att ses igen! Vi åt och drack gott (öl från 7/11, hämtmat från gatan) och somnade vid cirkus 21-tiden. Dagen efter blev lika händelsefull: Vi tog tuktuken ut till stora gatan, jag visade ett gatustånd och då blev Julia kissnödig och där och då tog shoppingen slut. Vi gick skyndsamt vidare, in på ett lokalt varuhus och där visade jag alla barnen de fantastiska toaletterna. Handfaten imponerade stort, det kom rinnande vatten!

Efter toalettbesöket började Samuel krokna. Vi tog därför tåget en station till en park, tittade på en ekorre och några sköldpaddor. Där tröttnade jag. Med svetten lackandes begav vi oss till närmsta fik - det blev nästan Starbucks. Eftersom vi ändå är i Thailand valde jag sjangdobelt ett franskt fik istället. Där var alla barnen trötta och vi satte oss vid tre olika bord.

På väg hem köpte vi mat på gatan, till barnen blev det nudlar från en påse.

På torsdagen åkte vi på en snabbtur till havet och bodde lyxigt och bra. Väl där hade Samuel feber och yrade. Ett tag hade han ett stort bi som bästa vän och var lycklig. Vi bestämde oss för att ligga på rummet och titta på tv - hurra! När Julia sen ville bada så fick Samuel alvedon och fick ligga under ett parasoll och huttra.

Senare på kvällen, medan Max var ute och drack drinkar, hade båda barnen spyfest i sängen. Men innan dess hade Julia vaknat ett par gånger och skrikit och haft ont i öronen.

Jag har lite spyfobi så jag vill helst inte minnas några detaljer men barnen var mycket duktiga på att spy i tur och ordning på toaletten. Jag vrålade att de minsann fick dela, som med leksakerna, och höll ett huvud ner i toan och det andra uppe och sedan upp med det första och ner med det andra. Och så grät vi alla tre. Här någonstans lyckades jag även trolla fram min telefon och bestämma att Max utekväll nog var slut för flera minuter sen.

Summasummarum, om ni åker till Dusit Thani i Hua Hin så bo inte i rum 707. Fläckarna på madrassen och på heltäckningsmattan är precis vad ni tror.