Nåväl, det var så roligt att ses igen! Vi åt och drack gott (öl från 7/11, hämtmat från gatan) och somnade vid cirkus 21-tiden. Dagen efter blev lika händelsefull: Vi tog tuktuken ut till stora gatan, jag visade ett gatustånd och då blev Julia kissnödig och där och då tog shoppingen slut. Vi gick skyndsamt vidare, in på ett lokalt varuhus och där visade jag alla barnen de fantastiska toaletterna. Handfaten imponerade stort, det kom rinnande vatten!
Efter toalettbesöket började Samuel krokna. Vi tog därför tåget en station till en park, tittade på en ekorre och några sköldpaddor. Där tröttnade jag. Med svetten lackandes begav vi oss till närmsta fik - det blev nästan Starbucks. Eftersom vi ändå är i Thailand valde jag sjangdobelt ett franskt fik istället. Där var alla barnen trötta och vi satte oss vid tre olika bord.
På väg hem köpte vi mat på gatan, till barnen blev det nudlar från en påse.
På torsdagen åkte vi på en snabbtur till havet och bodde lyxigt och bra. Väl där hade Samuel feber och yrade. Ett tag hade han ett stort bi som bästa vän och var lycklig. Vi bestämde oss för att ligga på rummet och titta på tv - hurra! När Julia sen ville bada så fick Samuel alvedon och fick ligga under ett parasoll och huttra.
Senare på kvällen, medan Max var ute och drack drinkar, hade båda barnen spyfest i sängen. Men innan dess hade Julia vaknat ett par gånger och skrikit och haft ont i öronen.
Jag har lite spyfobi så jag vill helst inte minnas några detaljer men barnen var mycket duktiga på att spy i tur och ordning på toaletten. Jag vrålade att de minsann fick dela, som med leksakerna, och höll ett huvud ner i toan och det andra uppe och sedan upp med det första och ner med det andra. Och så grät vi alla tre. Här någonstans lyckades jag även trolla fram min telefon och bestämma att Max utekväll nog var slut för flera minuter sen.
Summasummarum, om ni åker till Dusit Thani i Hua Hin så bo inte i rum 707. Fläckarna på madrassen och på heltäckningsmattan är precis vad ni tror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar