Så har vi haft besök av farmor och gammelmostrar (får vi säga så?! ;-)), alltså farmor och farmors systrar. Och kusin Ludvig förstås! Vi hade så trevligt och bokade oss en resa till Kanchanaburi eftersom det önskades äventyr. Vi började med en elefanttur och jag håller nog med farmor Lena: "Nu har jag gjort det här och behöver inte göra om det!".
Givetvis fick vi den största elefanten, stor som ett hus och såg helt galen ut. Julia sprang såklart i förväg och rakt fram till elefantkulan eller vad det nu kan heta. Alla jublade när vi äntligen kom fram till flottarna som skulle ta oss tillbaka till civilisationen. Och nej, elefanter är inte särskilt sköna att klappa. Att stilla flyta fram på en bambuflotte efter ridturen och låta fötterna svalkas i vattnet var mycket trevligare!
Vi passade också på att äta lunch på lokala "pizzerian". G så gott det var! Jag hade kunnat äta en hel elefant. Hoppas bara att det inte var hund? Hur som, det smakade som kyckling!
Vi besökte också War Memorial Museum, som var mycket intressant och välskött. Det öppnades 1994 till minne av alla de som dog under bygget av Dödens järnväg under andra världskriget. Naturen var helt fantastisk och barnen sprang glatt. Samuel väntande med både rädsla och spänning på Hellfire Pass, Helvetespasset, men förstod inte riktigt vad det innebar. Det var bara så fridfullt, vackert och tyst. Och hemskt, för oss som inte är barn som tack och lov verkade helt ovetandes om vilka hemskheter som begicks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar