Vi såg ju bron också såklart! Och åkte tåg med både dörrar och fönster öppna. Och hör och häpna; det fanns ingen skylt som sa att man inte skulle luta sig ut! Det skulle man inte. I alla fall inte när det kom bergväggar, eller grenar, men annars gick det bra.
Nu saknar jag tystnaden. Det var så tyst, tyst. Fast inte tåget då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar