Samuel fick ingen direkt semester när vi kom (en onsdag eftermiddag) utan direkt efter helgen på måndagen fick han börja skolan. 8.20 till 14.30 varje dag. På ett språk han inte förstod. Jag tänkte mig någon slags inskolning men det har man ju inte förstås när man börjar skolan. Så varje dag, hela dagarna sitter han och jobbar, utan att att alltid förstå och framförallt inte kunna göra sig förstådd. Men skolan är väldigt bra och en lektion om dagen har han språkstöd men resten måste han såklart hänga med så gott det går.
Har sagt det till alla här, men tänk vad tufft. Det vore som om jag skulle slängas in i ett arbete där det talas franska hela dagarna. Visst, jag kanske kan ett ord eller två, men ha det som arbetsspråk? Och en hel arbetsdag, varje dag, varje vecka där man också förväntas prestera?
Men Samuel lär sig så snabbt. Nu efter två månader kan han hålla små konversationer och han läser på engelska. Han läser också mycket bättre på svenska nu och de arbetar hårt med siffror och matte. Julia, som hon är, kan också engelska alfabetet och siffrorna nu. Vi sjunger en abc-sång som hon bara älskar. På måndag ska vi till en annan skola och se om de är redo att ta emot henne. Jag känner mig definitivt redo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar