Vi är faktiskt ute - ibland. (När barnen inte tatuerar sig.)
Idag har varit en sådan där... jobbig dag. Samuel har ritat med spritpenna (permanent) på nästan alla sina fina bilar med motiveringen "Det är miiiina bilar", lagat egen gröt i micron (vilket i vanliga fall är okej men som resulterar i havregryn överallt, rivna äppelbitar på möjliga och omöjliga ställen) och annat som har testat mitt tålamod. Och idag har jag haft lite av den varan. Grrrrrrrrr.
På tal om spritpennan så har han även ritat en hel del på Max ben (han "tatuerade" honom) efter att han själv hade fått en sådan där klistertatuering på armen. Fick även skäll av nannyn angående den. Nu kommer han växa upp och bli huligan, sa hon, eftersom att det ena leder till det andra och sedan kommer han komma hem med sådana där piercingar. Oj, oj, ja, allt detta efter en klistertatuering i nästan treårsåldern... Spritpenneanvändandet vågade jag inte nämna, då blir han väl en sådan där tatuerad, piercad graffitimålare.
Men, när jag tänkte på det så är ju det faktiskt Samuels bilar och att hantera ett rivjärn och en micro kanske kan - i ett framtidsperspektiv - vara fördelaktigt. Tänker (*hoppas*) här på att man kanske kan hoppas på att få frukost på sängen snart?!
Julia har fått genomlidit sin första vaccineringsomgång och sin första rejäla förkylning med feber. Allt på en gång. Men hon är oftast idel solsken och säger hela tiden "Boooooo" med ett stort leende. Ingen aning om vad det betyder men kul är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar