Ett litet steg för Julia - ett stort steg för Samuel

Idag kan vi stolta meddela att Julia, kl. 10.30 på förmiddagen har stapplat sina allra första tre steg i Samuels gamla skor. Sen gick hon ett steg till här hemma men sen har hon satt sig i ren förskräckelse av alla hurrarop och applåder. Inte lätt att koncentrera sig när alla skriker. Nu skall det firas med ett par alldeles egna par skor såklart! Andra färdigheter är att hon numer kan säga mamma, pappa, katt och mjau. Men å andra sidan så mjauar hon åt alla djur så det kanske inte räknas... Hon kan även teckna fågel (flaxar med händerna) när man frågar efter en fågel och har ett väldigt humör. Ibland undrar jag vad hon säger när hon är arg och det kommer långa haranger av svordomar låter det som. Hon skäller verkligen. Men mest är hon glad!

Samuel har börjat i förskola men det gick inte så bra så imorgon är första dagen på den nya förskolan. Vårt tidigare val av förskola var lite för sovjetiskt för att passa oss veka nordbor. Där skulle fröknarna (läs pedagogerna) tilltalas med förnamn och efternamn, d v s Viktoria Ivanovna och inget annat. Efter frukost (som en dag bestod av mjölk med socker och några sönderkokta makaroner) skulle de enligt schemat ha lektion men vad vi såg så satte de på en tecknad (sovjetisk såklart) film och sen gick de ut, uppställda på rad, till den inhägnade betonghettogården. Väl där fanns en 1 x 1 meter sandlåda. Inget mer. Där förväntades de femton barnen trängas kring denna sandlåda med en spade i handen och sen fick de gräva i den. Men inte klättra i den eller spilla sand utanför. Jag kan säga att näst sista dagen så grät jag.

Så nu har vi bytt och jag tror att det kommer att bli bra! Personalen verkar jättegulliga och de har en stor gård med klätterställningar m m och de lekte verkligen med barnen. Imorgon blir det premiär. Samuel har dock redan bestämt sig; han behöver inte gå till förskolan, hans jobb är ju att gå till parken.