Hon kan gå!

Sedan helgen kan vi stolta meddela att Julia numer inte bara går ett par fem steg utan verkligen pinnar på med sina trinda ben! Vår lilla bebis är inte en bebis längre vilket även märks på andra sätt. Envis som en åsna som teatraliskt lägger sig på golvet när hon inte får som hon vill. Glömde jag säga listig som en räv också? Eller snabb som vinden? Så snart hon ser att man är upptagen och inte håller koll så smiter hon iväg och gör bus. Och när man kommer på henne så ler hon med hela ansiktet och skrattar. Humor har hon också. I natt vaknade hon och var hemskt täppt i näsan så vi tog upp henne och gav henne nässpray. Det var inte populärt. Sen tog hon nässpraysflaskan och körde den rätt upp i min näsa med ett flin. Där fick jag så att jag teg!

Samuel kämpar på på sin förskola och han vill inte gå dit. Han funderade länge och väl i söndags och bestämde sig sedan att han kunde visst gå dit men först om ett par dagar. När jag frågade hur många dagar så svarade han att han kunde gå dit på fredag. Förmodligen ett lyckochansning för jag tror inte alls att han kan veckodagarna egentligen. Sen sa han att han ville vara hemma från förskolan så att han kunde tänka. Jag vet verkligen inte varifrån han får allt den där pojken!

Sommarbild

Håller på att rensa mobilen från bilder. Det fanns väldigt många som Samuel har tagit, d v s lite av ett ben här, lite av huvudet där osv. Julia får nog inte tillräckligt med mat eftersom hon alltid tigger och/eller äter allt hon hittar på golvet. Senast så hade Samuel fått lite chips och efter en stund ser vi Julia stå på tå och sträcka sig upp. Jag säger då till Samuel att "Julia äter väl inte chips?" varpå Samuel säger "Nej, bara de små bitarna!"

På tal om mat var vi i helgen på ukrainskt kafé och Samuel fick välja själv vad han ville äta. Då pekade han på vitkålssallad med ärtor och dill och åt det sedan med god aptit. Tänk om jag också bara så där av mig själv skulle vara sugen på bara vitkålssallad...

Och så gasar man här...

Hopp i soffan

Samuel älskar att hoppa i soffor, sängar mm. Och det har han såklart lärt sin syster. Grrrr.

Julia visar Samuel hur det skall gå till

Ett litet steg för Julia - ett stort steg för Samuel

Idag kan vi stolta meddela att Julia, kl. 10.30 på förmiddagen har stapplat sina allra första tre steg i Samuels gamla skor. Sen gick hon ett steg till här hemma men sen har hon satt sig i ren förskräckelse av alla hurrarop och applåder. Inte lätt att koncentrera sig när alla skriker. Nu skall det firas med ett par alldeles egna par skor såklart! Andra färdigheter är att hon numer kan säga mamma, pappa, katt och mjau. Men å andra sidan så mjauar hon åt alla djur så det kanske inte räknas... Hon kan även teckna fågel (flaxar med händerna) när man frågar efter en fågel och har ett väldigt humör. Ibland undrar jag vad hon säger när hon är arg och det kommer långa haranger av svordomar låter det som. Hon skäller verkligen. Men mest är hon glad!

Samuel har börjat i förskola men det gick inte så bra så imorgon är första dagen på den nya förskolan. Vårt tidigare val av förskola var lite för sovjetiskt för att passa oss veka nordbor. Där skulle fröknarna (läs pedagogerna) tilltalas med förnamn och efternamn, d v s Viktoria Ivanovna och inget annat. Efter frukost (som en dag bestod av mjölk med socker och några sönderkokta makaroner) skulle de enligt schemat ha lektion men vad vi såg så satte de på en tecknad (sovjetisk såklart) film och sen gick de ut, uppställda på rad, till den inhägnade betonghettogården. Väl där fanns en 1 x 1 meter sandlåda. Inget mer. Där förväntades de femton barnen trängas kring denna sandlåda med en spade i handen och sen fick de gräva i den. Men inte klättra i den eller spilla sand utanför. Jag kan säga att näst sista dagen så grät jag.

Så nu har vi bytt och jag tror att det kommer att bli bra! Personalen verkar jättegulliga och de har en stor gård med klätterställningar m m och de lekte verkligen med barnen. Imorgon blir det premiär. Samuel har dock redan bestämt sig; han behöver inte gå till förskolan, hans jobb är ju att gå till parken.

Rödhårig retsticka och blond solsticka

Nu är vi hemma igen efter allt. Såklart har vi med oss också några roliga saker som Samuel sa. På kvällen efter att vi hade kommit hem från sjukhuset så frågade Max Samuel vad han hade gjort under dagen varpå han funderar och svarar glatt: "Jag har bajsat!"

Det är så härligt att barn verkligen kan uttrycka glädje och stolthet i kroppsliga funktioner. Skall prova samma svar nästa gång någon frågar mig var jag har gjort i helgen...

På uppvaket kommenterade en sjuksköterska att Samuel ser ut som pojken på Solstickanasken, vilket min morfar också alltid säger. Julia å andra sidan är mest en retsticka. Så fort hon ser att Samuel leker med sin tågbana hasar/ålar/rullar/småkryper hon fram och sopar banan med rälsen. Och alla andra saker som Samuel helst vill leka med. Såklart.