Underbar dag!

Idag har varit en sådan där dag man alltid vill minnas. Eller hela den här sista tiden. Allt känns så lekande lätt (trots att jag har en halsinfektion och hostar och är hes...). Samuel är en riktig solstråle och vi har roligt tillsammans. Han pratar och är uppmärksam och artig. Han säger glatt "Neeej tack!", när han inte vill ha/göra något.

Vardagliga saker gör han med stor noggrannhet och glädje. Att själv få bära sin smutsiga strumpor till tvättmaskinen och sen få trycka på knapparna är superkul enligt Samuel. Och han bjuder ofta in till kaffe. Då skall vi sitta och låtsas dricka kaffe. Sen skall jag spilla lite och då säger Samuel "Oj!" och så tar han fram en liten mini-Wettexduk och så skall det torkas. Det gör vi varje morgon. Sen tar Samuel dockvagnen och vinkar hejdå, då skall han ibland gå till parken men allt som oftast skall han gå ut till Audin (?!). Det hjälper inte att jag säger att vi ju har en gammal rostig Volvo. Till en Audi vill Samuel gå.

I eftermiddags var vi ute i parken och Samuel gick själv hela vägen hem. Efter promenaden ville Samuel måla med vattenfärger. Jag sa att jag skulle hämta smörgås och saft (smörgås säger han klockrent men saft blir "apft"...), men det dröjer lite. När jag väl kommer med det så utbrister Samuel i ett långt "Åååååååååå!" precis som ett förväntansfullt barn på sin födelsedag . Fast det bara var en vanlig smörgås på en vanlig torsdag.

Kontorsnisse

Samuel har, med stigande ålder och ökat ansvar, avancerat från att utföra enklare hushållsgöromål (så som sopa golv, diska o s v) till att få sköta en del av hemmakontoret. Här ser ni honom med stolt min kontrollera datorutrustningen. Man hade ju kunnat hoppats på att han hellre hade velat städa skrivbordet, men ack nej.

Sedan bestämde han sig för att skriva ett litet alster. Ett litet utdrag: "öäiozzzzn zzzzzz+--i9vbn-gbgbt 0utopk
mm-.tk-ytpåfgbv.............-öööööööööööööööööö.--.,f..,.­--
---,0,Äliouyyyyyyyyyyyyyyyyhäyjöl ,-aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaai8öiöiiööicö34664555555555454444444rjhnjm jngm jnbbbbbbbbbbh,g".

Nu dröjer det nog inte länge innan han skriver bloggen alldeles själv!

Språkförvirring

Häromdagen lekte Samuel och Max hund. Mitt i leken säger Samuel "Ben!" och Max svarar "Ska hunden få ett ben att tugga på?" varpå Samuel, efter en stunds stor tvekan, sträcker fram sitt lilla ben...

En annan historia som utspelades sig före jul var när Samuel låg i sängen och klappade på mig innan han skulle sova. Först klappade han på örat och sa sömnigt och släpigt "Öra", sen klappade han mig på näsan och sa "Näsa" och sen (och nu kommer det roliga) så klappade han mig på kinden och sa "Skinka"! Fniss, fniss, vågar man hoppas på att det beror på att man har lika mjuka kinder som en nybadad bebisrumpa?!

Av bloggbilderna att döma verkar det mest som vi sitter inne, men jag glömmer jämt kameran när vi går ut. Lovar att det skall komma mer bilder där man också ser lite mer av Kiev!

Blodvite och tandagnisslan

Samuel har för första gången gjort sig illa på riktigt. Med nyvunna erövningar på klätter- och balansfronten tog jag mig vatten över huvudet och lät Samuel gunga en liten stund för sig själv. Och det gick bra. I sisådär en minut. Sen trillade Samuel pladask (ba-bang enligt Samuel) på marken och slog upp ett sår på hakan och bet sig i tungan. Det kom blod. På riktigt! Usch, usch, usch vad det var hemskt! Men Samuel var bara ledsen en liten stund medan jag är det fortfarande.

Har på tungan att säga att Samuel aldrig mer får klättra men det var precis vad en mamma/nanny sa till sin 4-5-åring idag som inte fick göra någonting alls i lekparken. Antingen var det farligt eller så kunde han bli smutsig. Samuel kommer att få klättra och gunga men jag kommer att vara lite mer alert nästa gång!

Sushi för nybörjare

Vi är nu tillbaka i Kiev efter en lång och skön semester. Samuel kan nu säga sitt eget namn och det låter förstås hur sött som helst. Andra söta ord som han har lärt sig under jul och nyår är saft, godis och bulle. Hm...

Efter mängder av mat under jul och nyår passade Samuel även på att prova sushi hemma hos farmor. Pappa och farmor fintrimmade tekniken med pinnarna medan Samuel åt som japanerna, d v s med händerna.

Han förvånade oss ytterligare när vi åt lunch på stan med farfar och Anki. Han ratade helt sin Wallenbergare och åt glatt upp alla räkor på farfars skaldjurssallad. Nåja, nu är vi tillbaka till Ukraina och deras nationalrätt salo (grissvål eller ister i alla former). Vi jublar inte.

Pannkakor, bulor och blåmärken

Som tidigare har skrivits så är Samuel en hejare på att hjälpa till hemma. Han har blivit så stor och det känns nästan som att han snart klarar sig själv. Men bara nästan.

Häromdagen vispade vi pannkakor tillsammans och Samuel tyckte det var så roligt. Pannkakssmeten blev grundligt vispad, vispad lite till och lite till och lite till... Och ännu en gång.

Sen ramlade Samuel av stolen i ren vispfrenesi och med hjärtat i halsgropen kollar jag efter brutna ben, ev. bulor på huvudet, ringer Max och bränner fast en pannkaka - samtidigt. Eftersom Max inte är på sin plats går telefonsvararen igång och jag glömmer telefonen. Stackars Max, vilket o-roligt meddelande det blev: Samuel gråter och jag ojar mig och en pannkaka fräser och bränner fast i stekpannan. "Buuääähhh, buää, nämen oj, oj, oj, stackars liten, hur gick det, pschhhhfschhhhhhhhhhhshhsh".

Det gick dock bra, Samuel klarade sig utan bulor, blåmärken eller brutna ben men hjälp vad rädd man kan bli. Sen när Max kom hem var det pannkakssmet på golvet, på väggarna, i håret osv och det första Samuel gör är att ta Max i handen och leda in honom i köket, peka på stolen, visa var han ramlade och ropa "BaBang!" och sen oja sig - flera ggr. Ja, mamma klantade sig, okej?! Rub it in liksom.

Hej mitt Vinterland!

Här leker Samuel och jag i första snön som kom i november.