Vi har varit i Sverige för typ ett tag sen. Ja, min hjärna fungerar inte längre så mer precist än så klarar jag inte. Men vi hade det alldeles underbart och hann vara högt och lågt. Ja, alltså, mest barnen var det - jag låg som vanligt steget efter, inte före som man sig bör. Vilket straffar sig ibland vilket ni snart skall ni få höra. Ja, läsa då.

Barnen har fått gå i pyjamas halva dagen, cykla, vara på Vallby friluftsmuseum, ha en härlig picknickutflykt, bada ute i en balja, bajsa utan blöja på gräsmattan (Julia), vara på landet x 2, vara på besök i E-tuna och gå på Parken Zoo, vara på lekland x 2, sova ensamma med pappa för första gången och så förstås en massa bvc-besök också.

Och då, då hände det. I ett obevakat ögonblick när vi och doktorn kollar på något på Samuel så är Julia snabb som en vessla och kör ner hela näven i burken med kasserade nålar och kanyler och gräver runt. Och ser så himla nöjd ut. Läkaren blir alldeles förtvivlad och får ut hennes hand. Här skulle man kunna tro att Julia skulle ha kunnat visat sin tacksamma sida över att hon inte stack sig men icke. Arg som ett bi blev hon för att hon inte fick leka med den skojsiga burken mer. Sen gick vi ut i lekrummet för att leka en stund med saker som man får leka med, tänkte vi. Men, precis i lekrummet (hur tänkte man då?) hade de placerat en vattenautomat. Samuel blev ju förstås genast törstig, först en gång och sedan en gång till och sedan många gånger. Maken till törstigare och klåfingrigare barn har väl vårdcentralen aldrig sett.