Ve, varan!

Nu har bloggen nästan blivit som Mitt i naturen! Veckans andra djur är: Varan.

Om ni undrar varför det inte finns några sjöfåglar i parkerna så kan jag nu meddela varför. Varaner.
Jag har bara sett varaner på bild tror jag för i min sinnebild så står de mest still och tuggar blad.
Jag har inte haft några mardrömmar om sådana. Söt ödla liksom. Tills nu.

De har visat sig vara snabba, ganska äckligt krälande djur som kan simma, klättra i träd och äter allt.

Jag lär mig verkligen mycket nytt här, huvudet är helt fullt med kräldjursinformation. Den varan som jag såg
i parken var lite mer än en meter, korsade vägen framför våra fötter i en jäkla fart, hoppade och dök ner
i vattnet nästan ljudlöst och utan plask som skulle ha gett finfina poäng om det vore VM i simhopp.

Och det var här som jag fick höra att den där var en av de små. Och att de gulliga ödlorna även är
hejare på att klättra i träd, men ibland så nickar de till och trillar ner. Trillar ner?! Fast här
vet jag inte riktigt om jag har blivit lurad men de verkar kunna allt de där djuren så jag tror
blint på allt jag hör...

Jag kommer i alla fall spana uppåt hädan efter, frisyren kan ju bli helt förstörd!

O mor, orm!

Okeeej, jag börjar bygga upp en liten fobi här efter ANDRA gången jag ser en orm på bara ett par veckor.
Senast nu alldeles utanför vårt hus. Hu. Blev stel som en pinne men stelast var ormen. Och plattast.
I min fantasi har någon med riktig fobi kört på den, backat, kört på den, backat igen tills den blev
ett med vägbanan. Här kände jag faktiskt lite med ormen. Den är ute efter snacks och är på väg till SevenEleven
(finns precis utanför huset), är lite stel och i behov av massage (bredvid 7/11) och lite trög och yr efter
att ha krupit för nära en tom Singhaburk (yep, många hak runt hörnet) och wham! Från 3D till 2D på en nanosekund.

Och så vandrar tankarna vidare. Jag måste erkänna att statistik är inte min grej, men även i min hjärna så
går tankarna att om det finns här en platt orm, hur många levande finns det inte då?

Hur som. Båda gångerna var det samma sorts orm och nu ångrar jag mig djupt att jag ens googlade den. Det kan bara
vara den här. Eller värre.

http://www.thailandscentrum.se/pages/ormar-i-thailand/ej-giftiga-ormar/golden-tree-snake.php

Just ja, vi har faktiskt haft semester - i april!

Vi var hemma två veckor i april och vi hade alla sorters väder! Sol, regn, hagel och snö. Men det var väl tur för Samuel önskade sig innerligt en snöstorm. Och det fick han - det var ju trots allt hans födelsedagsresa.

Julia klär i allt

Jag ser redan framför mig scenariot "Ska du gå ut i det där?!" i Julias tonår. Just nu är vi i stadiet när jag tänker det men kniper käft. Julia har sedan länge klätt sig själv på mornarna och det kan bli både det ena och andra. Vad sägs om brottarlinne, pyjamasshorts och en papperskrona?

Samuel har blivit stor

Samuel har blivit så stor, men inte större än att han fortfarande ryms i sin StarWarströja i stl 98 (3 år).

Lång semester

Nu har vi skyndat oss att ha lite semester innan semestern. Vi måste ju se ut som om vi har varit i Thailand för sjutton. Därför åkte vi till Hua Hin för att bättra på solbrännan. Väl där klädde vi barnen och oss själva i helkroppsbadkläder och solhatt och smorde övriga delar som skymtade fram med solfaktor 50+. Vi träffade några danska barn som undrade varför våra barn hade dykardräkt i barnpoolen. Grannen hade dock hittat en solkräm med solfaktor 70 så vi kände oss ganska vågade ändå.

Egentligen var vi faktiskt inte ens i Hua Hin, men väl lite utanför. Men vi bodde på Sheraton, alltså ja, Sheeeratån. På Sheraton bodde vi om ni missade det. (Jag skriver inte att vi bodde där bara för att de hade 5-års jubileum och hade prispressat rummen, att det ingick middag för 2, thaimassage vid havet (den ska jag skriva om sen) samt världens godaste frukostbuffet!). Där hade vi en mycket trevlig långhelg med mycket mat och mycket bad.

Semester från bloggen

Farmor Lena har varit på besök och sent omsider kom vi iväg från varma och klibbiga Bangkok och åkte till Koh Samet.
Sanden är verkligen fantastisk där, alldeles vit, fin som pudersnö och alldeles underbar för trötta och nötta fötter. Bara att glida ut i det 30-gradiga vattnet och undra om det är solen eller hela öns morgonkissnödiga som värmt upp vattnet.

Vi hade en skön minisemester. Barnen vakande 07 varje morgon och ville bada. Sista kvällen höll vi barnen vakna för att de skulle få se den berömda eldshowen. Efter att de precis hade börjat deklarerade Julia att hon också gärna tänkte "prova lite". Jag sa till Julia att hon kan få prova när hon har blivit lite större och det gick hon med på. För "när jag blir stor får jag leka med tändstickor!"

Samuel var så trött att han tyckte att det mest var tråkigt. Han hade fått ett supercoolt lysande svärd som spelar Snuten-Hollywood-låten som man kunde svinga med. Av sin far. Man kunde ju hoppas att svärdet skulle falla överbord på hemresan - men tyvärr. Det har "tappats bort" i en garderob när vi kom hem istället.

Synd.