Bland tomtar och troll

Helgen har ägnats åt att knata i skogen med mormor och morfar och andas frisk luft. Samuel tyckte att det var mycket roligt och var så duktig. Men svamp tyckte han var ganska trist att plocka (vi hittade bl a trattkantareller) eftersom de inte gick att äta direkt.

Det fanns dock en del blåbär och det åt han med hjärtans lust. Mycket blåbär blev det. Och idag kan det konstateras att det som är blått på väg in, är blått på väg ut...

Vällingvisp

Nu bloggas det även från Sverige! Samuel och jag är på visit - just nu hemma hos mormor och morfar.

Vi har bl a varit på Ikea med Mia och Lily och där införskaffades en batteridriven mjölkskummare till det facila priset av 9 kronor. Samuel premiärvispade själv sin kvällsvälling med stor entusiasm och döm om vår förvåning när det blev riktigt mycket skum. Heja Ikea! Snart kommer han nog att bemästra konsten att göra små dekorationer i skummet också...

Roligt sagt av Samuel:
1. Härom morgonen när vi vaknade så tittade Samuel på mig länge och väl och sa sedan: "Mamma, du är alldeles randig i pannan!" Ja, tack för den du! Någon med tips på en bra antirynkkräm?

2. Vi lekte med Duplo och Samuel säger om en gubbe: "Ja, där sitter farbrorn på en stol och fungerar!" Funderar menade han nog...

Om det är fint väder imorgon så skall vi kanske ut och ta en tur i skogen. Vi får se om jag får med mig kameran ut och hinner skriva mer om det! Nu måste nämligen hon med ränderna i pannan vila lite.

You're talking to me?

För väldigt länge sen, när Samuel var en mycket liten bebis så fick han en mycket stor poliströja (tack Synnöve & Warwick!). Häromdagen hade han på sig den för första gången och var omåttligt stolt. Sen övade han länge olika positioner framför spegeln när han trodde att vi inte såg, fniss, fniss.

Språkligt så har ryskan kommit ikapp. Nu pratar han meningar och går igång för fullt. Ofta pratar han blandat svenska och ryska när han leker för sig själv. Igår eftermiddag när vi skulle gå ut i parken så sa Samuel något till mig på ryska och då svarade jag såklart också på ryska. Då tittar han upp och säger lillgammalt till mig: "Du mamma, vi kan prata svenska!"

Mysigast nu är annars när han skall sova och han säger "Tack för idag mamma, tack för idag pappa!" Då känner man sig oändligt tacksam för att vi har en sådan rar liten gosse.

På poolparty med Max och Anna

I helgen var det tokvarmt men vi hade det skönt utanför Kiev på en restaurang med pool! Lyxigt värre!

På bilden ser dock poolen full ut men jag lovar att efter att vi hade åkt hem så var det minst 20 cm mindre vatten. Det berodde inte Archimedes princip (för er som undrar om det var jag som fick poolen att svämma över) utan på Samuel som med stor frenesi öste ur poolvattnet med sin lilla vattenkanna, om och om igen.

Under helgen och veckan har Samuel övat på färdigheter så som att skala en mandarin (utan problem), drömma (på ryska!) och stå upp för sin sak (han nekade en pojke att leka med leksaken som han själv lekte med).

Något förbryllande är att han sedan en längre tid inte kallar oss för mamma och pappa utan mer ofta för Max och Anna. Lite skumt är det när han ropar först Maaaax och sen Aaaanna. Har han ångrat sina föräldrar redan?

Men en rar liten sak har han sagt idag också. Max sa "Du och jag, Samuel" (som i Emil) och då tog Samuel Max i handen och sa: "Du och jag, Pappa!"

När storleken har betydelse

Just nu är Samuel i en period där mycket kan mätas i termer av stort och smått. Samuel har små fötter. Jag har stora fötter. Pappa har en stor navel (sa han idag av någon anledning när vi ritade) osv.

Roligast var dock häromdagen när han tog ett måttband och mätte lite överallt och till sist sig själv liggandes i soffan. Jag frågade då hur lång han var. Samuel svarar triumferande: "Två minuter!"

Idag har Samuel ritat lite, eller som han själv säger: "Skrivit lite boksvägar!" (=bokstäver). Han ritar zick-zack mönster och säger att det är hans namn. Men ibland så blir det också en och annan raket eller sol ritad också!

Nu flyter även det ryska språket på och nu hör vi Samuel leka på ryska för sig själv. Han ropar "Poezhali! (nu kör vi)" när han kör med bilarna och ibland ett "Astarozhna! (akta!)" och så räknar han till fem. Mest för att fem låter som "Pjatt" och det gillar han att säga, mycket långdraget: "Pjaaaaaaaaaaatt!"

En av favoritböckerna just nu är en Pippi-bok och han tycker mycket om att säga Villa Villekulla och att "Bredvid Tommy och Annikas trädgård finns en annan trädgård". Just den frasen gillar han. Men lite sorgligt var det häromdagen när vi läser och Samuel säger: "Samuel skulle också vilja ha en lekkamrat"...
Vi skall kolla om det inte är möjligt att få in honom på ett dagis snart, trots att han inte är blöjfri än.

Annars är livet i Kiev med små barn mycket annorlunda ett liv med små barn i Sverige. Häromkvällen t ex så var vi i parken till kl 21 (vilket är ovanligt, Samuel brukar sova innan dess). Men hör och häpna: det var fullt med barn! Säkert 40 illbattingar från ca 10 mån till 8 år. Och föräldrarna satt och drack öl i värmen och tittade på, gav barnen juice och matade sina typ treåringar med burkmat! Man kan lugnt säga att det är lite slappare inställning här med sovtider...

Hej hej sommar!

Välkomna tillbaka till livet i Kiev!
Nu har vi varit här i ca 1 1/2 vecka och har hunnit med: en magsjuka, ett par timmars elavbrott, ett dygns total vattenavstängning (samtidigt som magsjukan förstås), total sanering av lägenhet (eftersom det var svårt att torka spyor i mörker och utan vatten), börjat jobba igen och anpassa oss till den ukrainska kulturen (=det är bara bra att äta kakor med smör på till frukost - eh?!)

Men med vår fina semester med mycket vila i bagaget så har vi överlevt!

Här är det varmt och gott och Samuel har anpassat sig bra tillbaka till den ukrainska vardagen. Det tog några dagar innan språket var på plats igen men idag har han lekt för sig själv och pratat på ryska och räknat till fem. Max och jag jobbar och har sagt att Samuel har ju sitt jobb - d v s att gå till parken och leka. Det tyckte Samuel lät väldigt spännande och nu pratar han mycket om sitt jobb. Plikttrogen liten kille!

Bilden är från Finland där Samuel lärde sig att det var mycket roligt att plumsa ner stenar i vattnet. Många stenar senare är vi nu alltså här igen. Och bloggandet kan börja igen... Fortsättning följer...